Jämlik hälsa i en hållbar region

Som politisk sekreterare har man förmånen att vara ett mellanting mellan politiker och tjänsteman. Man får jobba med något man brinner för, men i en roll där man ibland får köpa en uppfattning man inte helt delar och jobba för den ändå. Det är inget vanligt problem för mig, men det händer. Ibland är det dock snarare så att man tycker något är så himla bra, att man får komma ihåg vilken roll man har. Ungefär så känner jag för det gemensamma S-V-Mp budgetförslaget till landstinget som presenterades idag. Läs mer här. På sidan kan du även ladda ned själva budgeten.

Det är en rejäl satsning på hälso- och sjukvården - 300 miljoner kronor mer per år riktat till några utpekade grupper och områden där stora insatser behövs. Ovanpå det bland annat en ordentlig ambitionshöjning för kollektivtrafiken. Och, trots det, betydligt större marginaler (i snitt ca 70 miljoner per år mot noll hos den borgerliga majoriteten) och mer ekonomiskt ansvarstagande inför framtiden, där delar av pensionsskulden betas av. Detta möjliggörs genom en skattehöjning på 50 öre. Trots denna höjning - som de allra flesta kommer att märka av som allra mest som en hundralapp mindre i plånboken (för de flesta mindre) - kommer landstinget i Östergötland fortfarande att ha fjärde lägst landstingsskatt i landet.

Jag tycker om den här budgeten. Jag tror att den behövs, för sjukvårdens och framför allt för östgötarnas skull. Synd att den inte kan bli verklighet direkt på fullmäktigemötet i juni, men med en valseger blir denna politik verklighet i höst. Det kommer jag att ägna de närmaste månaderna att kämpa för.

Om detta bloggar även Emil Broberg , Mats Johansson, Agneta Niklasson

Princip - inte populism!

SD:s Marcus Wiechel är visst förbannad över att de flesta andra politiker i länet inte vill samarbeta med hans parti - och konstigt vore väl annars, ur hans perspektiv. Men det handlar inte alls om populism utan om princip. Mycket djupt rotad princip.

SD är nämligen inte ett parti som alla andra. De säger att de inte är rasister, men deras politik andas förakt för andra kulturer, och speciellt för allt som eventuellt har något vagt med islam att göra. Den bygger på rädsla, förakt och främlingsfientlighet. På en syn på andra kulturer och människor därifrån som säger väldigt mycket om den som har den. Oavsett om deras politik inom några enstaka områden inte är extremistisk, så är deras grundsyn och ideologi det. Det räcker för mig. Aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig under några omständigheter att vi socialdemkrater sätter oss i ett samarbete, direkt eller indirekt, med Sverigedemokraterna. Då vill i alla fall inte jag vara med.

Spännande nytt förtroende

Om inget oväntat händer så kommer jag på Östgötatrafikens bolagsstämma att bli invald som ersättare i styrelsen. Jag är tacksam för förtroendet från mina partikamrater att bli föreslagen, och ser fram emot att jobba med styrelsen, framför allt med Jörgen och Stina som också är S-kandidater

Att sitta i ett bolag är ju lite annorlunda från andra politiska uppdrag, vilket också ska bli spännande. Det har jag inte gjort förut. Däremot tar jag ju med mig bland annat nio års kommunpolitisk erfarenhet, dryga två års erfarenhet som politisk sekreterare i landstinget, och dessutom ett gäng med år som kollektivtrafikresenär och pendlare med både Östgötatrafiken, SJ, och Campusbussen. Inte minst det kundperspektivet tror jag kan vara nyttigt.

Spännande ska det bli i alla fall.

Jag måste förresten...

.. länka till en lysande videosnutt som kollegan i nämnd och på kommunfullmäktigelistan (välförtjänt ett par platser över mig) Teresa Carvalho har gjort.

Riktigt bra - och finansierad - budget

Så kom den då till slut - den gemensamma rödgröna budgetmotionen. Jag har inte hunnit läsa alla detaljer, men väl ett gäng tidningsartiklar, en sammanfattning och en powerpointpresentation. Klart är att jag tycker att den är bra. Det är konkreta och offensiva satsningar på jobb, utbildning och välfärd, klimat och infrastruktur. Det är vad Sverige behöver nu - inte en regering som hakat upp sig på att säga "det är finanskrisens fel".

Det är också en finansierad budget. Alla vallöften som ges nu och getts tidigare är finansierade. Visst, det blir en del skattehöjningar. Det krävs för att säkra och investera i välfärden. Men den sammanlagda summan för höjningarna blir bara en mindre del av vad regeringen sänkt skatterna med under mandatperioden som gått. Även med denna budget har Sverige märkbart lägre skatter än för fyra år sen. (vilket gäller också om man räknar med lokala skattehöjningar som föreslås tex för landstinget i Östergötland).

Allt som allt - det verkar vara en ruskigt bra budget. Motivationen för att vinna riksdagsvalet ökade just ännu ett snäpp.

Bra helg

Jag ska alldeles strax gå och lägga mig efter en bra helg.

- Första maj var en bra men lång dag - jag deltog i firandena både i Norrköping och Linköping. Många slöt upp och demonstrerade, för en politik för jobb och rättvisa, mot den orättvisa politik regeringen för nu. Ett gäng med bra tal hölls, från både rutinerade och nyare förstamaj-talare. Mikael Wiehe var dessutom riktigt bra när han spelade i Linköping.

- Dagen tillbringades till större delen med att hjälpa några goda vänner att flytta. Skönt med lite kroppsarbete när man oftast tillbringar dagarna på kontor och i mötesrum.

- Kvällen avslutades med att se Sveriges nästa finansminister Tomas Östros ge ett starkt och bra intryck mot en blek Anders Borg.

Allt som allt, en bra helg.

Delar av finansieringen presenterat

Idag presenterades en del skatteförslag som ska stå för delar av finansieringen av de förslag om bland annat infrastruktur och pengar till välfärden som presenterats dagarna innan. Utan att ha hunnit sätta mig in i det i detalj tycker jag att det verkar bra. Höjd skatt på saker som inte är miljövänliga - men utan galet stora höjningar av bensinpriset. Och kompensation för jobbpendlare med höjt reseavdrag dessutom. Klokt. Höjd skatt för höginkomsttagare (ledsen regeringen. Har man 40 000 i månaden är man inte "vanlig" inkomstmässigt). Och någon form av skatt på förmögenhet, om än inte identisk med tidigare förmögenhetsskatt. Bra!

Den rödgröna koalitionen visar att man kan ta ansvar och finansiera förslag - på ett fördelningspolitiskt schysst sätt. Det är betydligt mer än man kan säga om nuvarande regering.

Välbehövliga medel till välfärden

I morse gick det att läsa ännu ett välkommet besked om vad som väntar med en rödgrön regering. Totalt 12 miljarder mer till skolan, vården och omsorgen, genom statsbidrag till välfärdens huvudmän kommuner och landsting, över två år. Det spelar roll - stor roll.

När borgarna pratar om att de inte behövs pratar de strunt. Visst, många kommuner och en del landsting går runt eller med plus. Men det är inte mycket, och det är efter stora besparingar under året som varit. Läget i vården och i skolan är i många fall ansträngt, och personalen är pressad. Mer resurser behövs för att inte riskera kvalitetsproblem.

Borgarna klagar också på finansieringen - Mats Odell på ett extremt fult sätt. Men budgeten presenteras inte förrän nästa vecka. Det vet de. De bara passar på att klaga. Snart kommer ett fullständigt budgetalternativ från den rödgröna koalitionen, och det kommer att vara finansierat. Säkert på en lite högre skattenivå än borgarnas, men det beror också på att vi har högre ambitioner för välfärden och vägrar att låta samhället svika sjuka och arbetslösa. Jag tror att en sån politik gör Sverige starkare än vad det är idag.

Strålande väder och strålande besked

Dagen började bra. Solen strålade när jag gick för att ta pendeln till Linköping och jobbet. Den blev ännu bättre när jag läste att med en rödgrön regering blir Ostlänken verklighet inom en relativt nära framtid! Det är strålande besked för Norrköping, för Östergötland och för Sverige.

priviligerad

Jag erkänner. Jag är i grunden väldigt priviligerad. Visserligen jobbar jag rätt mycket (speciellt när man räknar in politiska uppdrag ovanpå det politiska jobbet) men det är inte det minsta synd om mig. Bortsett från en rätt hygglig lön så får jag vara med och göra och uppleva saker som ofta är intressanta, fascinerande och stimulerande. Det handlar inte om att träffa människor som skulle kunna uppfattas som "viktiga" även om det händer. Nej, en av de mest fascinerande och givande sakerna jag gjort på länge var att vara en dag på en träff för elever från hela Europa som alldeles för många i samhället ser som allt annat än viktiga - de som på ett eller annat sätt kuggat eller inte fixat det ordinarie skolsystemet (eller snarare: elever som inte klarats av av det ordinarie skolssystemet).

Nätverket för "second chance"-skolor i Europa, E2C hade nämligen sitt årliga youth summit på Vildmarkshotellet i veckan, ordnat av Norrköping och Linköpings kommuner ihop. Ungdomar som annars oftast aldrig lämnat sitt hemland - ibland ens sin hemstad- fick bo på hotell, lära känna varandra och göra en massa andra stimulerande saker (typ träffa och göra saker ihop med oss politiker) under en vecka. Det är spännade att se elever som man vet annars har stora problem med självförtroendet leva upp och klara av enorma saker. Och, till exempel, märka att de faktiskt visst kan prata en hel del engelska.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, men jag nöjer mig med att säga att det största privilegium jag upplevt på länge vara att vara där och träffa människor som, bildligen, vuxit flera meter på bara en vecka...

Märklig argumentation Hägglund

Göran Hägglund argumenterar väldigt märkligt för skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer. Han menar att den motiveras med att pensionärer har lägre kostnader för vissa saker.

Det är i och för sig sant, men det är redan kompenserat sen tidigare. Vem har lika mycket i pension som man innan pension hade i lön? Knappast någon, åtminstone inte om man inte har väldigt omfattande privata pensionsförsäkringar. Så har det varit länge, och där finns kompensationen för det Göran Hägglund pratar om.

Samma princip går att applicera på A-kassan. Nästan alla håller med om att det är fullt rimligt att man tjänar betydligt mer på att jobba än på att vara arbetslös. Därför är, eller har åtminstone varit, A-kassan i Sverige på 80% av tidigare lön. Det är en rimlig nivå tycker jag. Men förlorar en femtedel av inkomsten, men förlorar ändå inte hela fotfästet. Ovanpå det har regeringen lagt en skillnad i beskattning. Systemet blir krångligare, och mer orättvist.

jag är för en mer rättvis modell. Låt de skillnader som faktiskt ska finnas synas öppet, och låt sedan som tjänar lika betala lika i skatt. Från var och en efter förmåga, som det heter.

Opinionsundersökningar och självförtroende

Har man varit politiskt aktiv ett litet tag vet man att man inte ska lita så mycket på opinionsundersökningar. Inte minst därför att det bara är ett tillfälle som i slutändan räknas - valdagen. Men trots det kan man inte låta bli att ta åt sig lite, ibland lite omedvetet, när man läser om dem. Det påverkar självförtroendet om inte annat. Även om det är märkligt ibland hur lite det gör det i vissa sammanhang. Till exempel har ju nästan alla (tror undantagen kan räknas på ena handens fingrar) opinionsundersökningar sen förra valet tytt på en rödgrönt valvinst. Ibland knapp, ibland gigantisk. Men det är en annan historia. Läste precis om två intressanta undersökningar.

För det första verkar betydligt fler tro på en rödgrön valseger än på en borgerlig. Kul att ha medvind!

För det andra verkar vårt block faktiskt ha en vettig chans att vinna i Stockholms kommun. Fasen vad kul! Det var inte många månader sen jag hörde ledande företrädare från (S) i stockholm som i princip gett upp kommunvalet. Nu beror det på att (mp) ökat och inte (S) men det är fortfarande en rödgrön valvinst - med (S) som största parti.

Kort och gott. Opinionsundersökningar spelar en viss roll för partiernas inre självförtroende, om inte annat.

Helgblogg

Nu är helgen snart slut, om 45 minuter rent tekniskt sett. Gårdagen tillbringades till stora delar på Socialdemokraterna i Östergötlands distriktskongress. Det var ett bra möte. Ibrahim Baylan höll ett inspirerande tal, och det var bra diskussion kring de två programmen som antogs. Jag har varit sekreterare i båda arbetsgrupperna. Även om det (givetvis) är andra som bestämt vad som ska tyckas, och haft sista ordet även med själva texten, så har jag i slutändan skrivit väldigt mycket av texten och stått för fomuleringarna. På sätt och vis känns det lite som "mina" program även om jag egentligen inte har någon rätt att säga så. I vilket fall, det är väldigt skönt att de är antagna. Och extra kul att många uttryckligen sade att de var bra. Den intresserade kan hitta dem på Socialdemokraterna i Östergötlands hemsida.

För övrigt är det här gigantiska askmolnet både fascinerande och irriterande. Fascinerande därför att naturen i slutändan faktiskt har sista ordet, all mänsklig teknik och utveckling till trots. Och fascinerande, på ett något mer skräckinjagande sätt, genom att det pekar på hur många ömtåliga delar det finns i vårt samhälle, som kan slås ut tillfälligt eller långvarigt och få stora följdverkningar. Irriterande också i dubbel bemärkelse personligen, både för att goda vänner inte kommer iväg på semester och för att en rätt stor andel av deltagarna på Second Chance youth summit i Norrköping i veckan, som skulle flyga in från dryga tiotalet länder i Europa, sannolikt inte kan delta. Trisst för ett arrangemang som planerats i mer än ett år.

Fullmäktigekandidat

här ser ni ett litet försök till en "kandidatknapp" för mig. Jag kandiderar ju trots allt tilll kommunfullmäktige, och har fått det stora förtroendet att stå som nummer nio på en av två listor. Med några delade förstanamn är jag i praktiken på delad trettondeplats för socialdemokraterna till kommunfullmäktige i Norrköping, vilket är ett enormt förtroende. Jag hoppas att jag kan förvalta det väl.

Mitt jobb gör ju dock att jag kommer att ägna betydligt mer tid åt att hjälpa andra kandidater, framför allt till landstinget men i viss mån också till kommun och riksdag, än åt att driva mig själv. Det är fullt naturligt. Men några inslag kommer ni att få se här på bloggen.

Jag hoppas att jag kan fortsätta att försöka göra skillnad i Norrköpings kommunfullmäktige, för en kommun som satsar på utbildning, i skolan men också utanför. Jag tycker att vi behöver satsa mer på folkbildningen, till exempel. Jag tror att den kan göra stor skillnad för många norrköpingsbor. Även kulturen i övrigt är något som är viktigt, spelar roll och behöver utvecklas. Well, fler inspel kommer fram till valet. Det är ett vallöfte, eller kanske inför-vallöfte jag lovar ge helt själv ;-)

Lärarlegitimation - men inte för alla

Borgarna har nu presenterat sitt förslag till en lärarlegitimation från år 2012. Bara lärare med legitimation ska från 2012 få bli fast anställda och dessutom får bara dessa lärare sätta betyg. Bra så långt - det är något man har dröjt längre än nödvändigt med.

En av de grupper där många inte är behöriga är lärare i yrkesämnen på gymnasienivå. Detta då sådana lärare med naturlighet har en bakgrund i den bransch vars yrkesämnen man ska undervisa i, snarare än att i unga år läsa en hel lärarutbildning. Behovet av pedagogisk och didaktisk kompetens blir ju dock inte mindre för det - men den kompetensen måste erhållas på ett annt sätt. När jag satte mig ned och läste igenom debattartikeln var jag nyfiken på regeringens lösning för den här gruppen. Hade man nån? Tänkte man sig en särskilt utbildningssatsning, och hade man då tänkt på akilleshälen med studiefinanisering? En lösning för människor som är äldre än vanliga universitetsstudenter, och ofta har skaffat en familj till vars försörjning de måste bidra, kan inte bygga på vanligt universitetsstudiemedel. Det krävs mer.

Jag blev dock ärligt talat förvånad när man löser problemet genom - att strunta i det! Man undantar helt enkelt yrkeslärare, tillsammans med modersmålslärare, från kravet på legitimation för att få sätta betyg.

Att man undantar dem från kravet på legitimation för tillsvidareanställning är en sak. Men det borde vara ett krav att man vid anställning, eller i snar anslutning, påbörjar en utbildning för att få formell lärarbehörighet på åtminstone deltid. Under utbildningsperioden borde en behörig lärare (dvs med legitimation) bistå vid betygsättningen. Betygssättning är myndighetsutövning, och ska i grunden bara kunna utövas av människor med den formella kompetensen för det.

Detta krav blir inte på något sätt mindre för att det är yrkesämnen vi pratar om. Det blir svårare att lösa i praktiken, och skulle förmodigen kräva någon form av statligt stöd till kommunerna (eller snarare skolhuvudmännen - gäller i lika hög grad friskolorna) för att fixa den ekonomiska biten. Men det problemet löser regeringen genom att ducka för det.

Jag tycker att det är fegt, och att det tyder på en märklig attityd till de yrkesutbildningar man annars säger sig vilja uppvärdera. Är det kanske regeringen som inte tycker att yrkesutbildningar är lika mycket värda som de teoretiska?

Borgs moderata nyspråk

En av socialdemokratins vassaste pennor - och hjärnor - tillhör Katrine Kielos. Idag skriver hon i Aftonbladet träffande om hur Anders Borg försöker prata bort effekten av regeringens politik genom att helt enkelt hävda att den leder till inte bara något annat, utan raka motsatsen, till vad som skett hittills. Det är fascinerande, men samtidigt hemskt. Ökade klassklyftor leder inte till ett bättre samhälle, utan till ett sämre.

borgerligt fiasko

Att regeringen inte har mycket till bostadspolitik är ingen nyhet. Däremot avslöjar SVT idag att det lilla man gjort gått helt åt skogen. En satsning, med målet av 5000 personer som fick del av den, nyttjades av en (1!) person. En annan 275 mot målet på 20 000. Rätt mycket praktfiasko över det tycker jag.

Kvällsblogg om knasig moderatpolitik

Sitter hemma, här ätit middag (nåja, mat åtminstone) och tänkte blogga lite om regeringens märkliga besked att hela det extra statsbidraget till kommuner och landsting försvinner 2011. Det är många miljarder mindre till välfärden, till skolan, äldreomsorgen och sjukvården. Jag märkte dock att Teresa Carvalho redan har skrivit bra om det. Det är ett väldigt märkligt besked.

För övrigt är anledningen till att jag inte bloggat så mycket senaste dagarna att det varit lite mycket varje dag så att den kreativa energin inte riktigt räckt till. Men det ska bli bättring på det.

Påskledigt

Om någon är lite orolig för att jag återgått till den bloggdvala som rådde från jul fram tills för nån dryg vecka sen så kan jag trösta er med så inte är fallet- jag njuter bara av en välbehövlig påskledighet och tar det väldigt lugnt. Kom precis hem från släktens traditionella påskmiddag och i övrigt är det mest vila och kulturkonsumtion (från hemmet, ska tilläggas. Det vill säga musiklyssnande och filmtittande).

Glad påsk på er!

Föreningsnörd, javisst

Jag erkänner. Villigt. Jag är en föreningsnörd. Jag tycker om att arbeta i föreningar och i föreningsstyrelser, och jag tillhör också den skara som också tycker om det administrativa arbetet som tex kassör eller sekreterare. Jag tycker det är roligt, engagerande och intressant. I rätt sällskap åtminstone kan jag ha kul en sen kväll klistrandes adressetiketter till ett utskick, eller sittandes med bokföring en söndag på en expedition.

Det bottnar i flera saker. Dels så är det viktigt, och handlar om demokratins infrastruktur i någon mån. Genom protokoll, bokföring och mycket annat så håller man koll på att en förening sköts som den ska och kan bevisa för medlemmar och andra att allt gått rätt till. Man håller också ordning så att man vet vad som gäller, vilka pengar man har och vad man kan göra. Det blir ordning och reda, och bättre förutsättningar för att göra kul och bra verksamhet. Man tar ansvar, och det leder till bra saker som både man själv och andra kan ta del av. Det finns en och annan i SSU som genom åren hört mig hålla brandtal om detta, och jag tror stenhårt på det. Kassörer, sekreterare och andra är föreningslivets och demokratins tysta hjältar - dömda till att oftast bara märkas när de INTE gör sitt jobb. Men helt nödvändiga för att det ska funka.

En annan anledning är att man träffar så mycket människor, och trots vad jag nyss skrev faktiskt får rätt så mycket uppskattning. Jag har lärt känna människor genom föreningslivet, främst politiken men också andra delar, som i vissa fall blivit vänner för livet och i de allra flesta fall blivit värdefulla vänskaper och bekantskaper. Flertalet skulle jag aldrig ha träffat annars.

Man lär sig också mycket, som man har nytta av i alla möjliga sammanhang. För att bara ta ett exempel - jag kan tillräckligt mycket bokföring, utan en kurs på universitetsnivå, för att klara av ett hyggligt avancerat ekonomiassistentsjobb, kanske ett enklare ekonomjobb (definitivt om det var i föreningslivet). Och inte bara det, jag har genom åren lärt mig enormt mycket om allt mellan himmel och jord. Både färdighetsmässigt, kunskapsmässigt och om hur människor är och fungerar.

Nu tillhör jag också dem som inte bara tycket det här är roligt - jag tycker om att prata om det och hålla utbildningar om det. Just därför är det jättekul att jag just nu får hjälpa ABF att hålla en bokföringsutbildning. Jag har nåt litet lärarbehov inom mig som vill komma ut - eller kanske snarare folkbildarbehov ska jag säga. Jag känner inget behov av att jobba i en skola, däremot tycker jag att det är jättekul att hålla utbildningar. Det är nog den enskilda arbetsuppgift jag saknar absolut mest från förra jobbet.

Till sist ska det nog erkännas att det här erkännandet inte är mycket till erkännande, om ni hänger med. De som känner mig vet detta väldigt väl. Jag fick mitt första kassörsuppdrag i januari 1998, 15 år gammal, och har nog präglats en del av det ;-)

Internet och sociala medier är forum - varken mer eller mindre

Jag läste precis en intressant krönika i Expressen, som sätter fingret på en punkt många, framför allt i en äldre generation (dock absolut inte alla ska tilläggas) har svårt att ta till sig. De ser internet som ett problem i sig; som något ont eller gott eller fenomen som är något väldigt speciellt.

Internet av idag är ett medium och ett forum. Det kan förmedla gott och ont, det kan användas för bra, intressanta och utvecklande möten liksom för ryktesspridande och djävulskap. Men det är ett faktum.

Barn behöver lära sig hur de beter sig när de är på stan. På samma sätt behöver de idag lära sig hur man beter sig på internet. Om vi i hela samhället börjar betrakta internet som vad det egentligen är tror jag att en hel del problen skulle vara lättare att förebygga.

Livets goda - tillgängligt och lätt

En av de saker som gör livet värt att leva är utan tvekan musik. Jag sitter just nu och varvar ner efter att ha kommit hem från ett möte med kommunfullmäktige (och en middag med goda vänner efteråt ska sägas - det slutade tidigt idag). Just att slappna av och få tankarna att sväva bort från dagens händelser och bekymmmer är en av de sakerna musik verkligen kan bidra till - men långt ifrån den enda.

Mitt musiklyssnande har utvecklats enormt sedan jag upptäckte en endaste sak; en endast tjänst via nätet - Spotify. Från första dag tillhör jag de som betalar en hundralapp i månaden för att få tjänsten, fri från reklam och med hög ljudkvalitet. Jag betalar mer än en gärna en rimlig summa för att ha tillgång till ett rikt utbud av musik.

Delar av musikbranschen har vänt sig bort från Spotify, liksom en del artister. Jag tror att de - speciellt artisterna - biter sig i svansen och är väldigt kortsiktiga. Det går att hitta - lätt om man vill - olaglig musik på nätet. En generation och mer av svenska medborgare har vant sig vid det. De som inte laddat ned själva har lyssnat på nedladdad musik hos kompisar. Eller sett på nedladdade filmer, eller spelat nedladdade spel. Principen är i grunden densamma. Spotify har en jätteviktig roll att spela som ett i princip lika lättillgängligt - men med antingen reklam eller en viss avgift - lagligt sätt att komma åt mycket musik. Det är möjligt att Spotify inte är den perfekt lösningen på hur artister ska kunna få betalt i internet och fildelningens tidsålder, men det är den som finns. Alternativet är inte hur det var igår, utan fri nedladdning och en i det närmaste total avsaknad av betalning. Det finns också flera exempel på hur artister som inte är så etablerade blir kända genom spotify.

Politiken, speciellt socialdemokratin, behöver också fundera över sitt förhållningssätt. När blev det (S)-politik att ta ställning för en stor industri mot en stor del av folket? Självklart ska artister kunna få betalt för sitt arbete, men det finns ur ett socialdemokratiskt perspektiv inget självändamål i att bevara skivindustrin när tekniken har sprungit ifrån den.

Det finns i grunden två olika alternativ, både för musikindustrin och politiken, när man ser att den tekniska utvecklingen sprungit ifrån. Antingen står man kvar, är arg och ropar "kom tilbaka". Eller så försöker man springa ikapp. Jag vet vilket alternativ jag föredrar...

Världen bjuder på många överraskningar...

... som till exempel att jag kan bli hyfsat bra på bild Några exempel från dagen:

Jag hjälpte till och jobbade på en utbildning med partiet idag, och när fotografen är ledig passar man ju så klart på. Är förvånansvärt nöjd.

Bra dag

Jag är hemma efter en bra dag. Först ett bra årsmöte med Socialdemokraterna Norrköping där vi bland annat valde Kikki Liljeblad till ny ordförande (som förutom att hon är väldigt duktig och kommer att göra ett väldigt bra jobb också är första kvinna någonsin på uppdraget).

Efter det gick ett gäng av deltagarna på mötet iväg till Bishops Arms för mat, en och annan öl och gott om trevligt sällskap. Det blev en riktig trevlig kväll av det hela - och inte allt för sen. De sista av oss bröt upp vid nio ungefär.

Hemskheterna i Bjästa och vad de säger om vårt samhälle

Jag läser ytterligare en tänkvärd betraktelse, där Karin Ahlborg i Aftonbladet sätter fingret på den ömma punkten i hela historien - vad den säger om oss själva.

Återigen: Bjästa är inte befolkat av onda människor. Jag tror, är övertygad om, att Bjästa är befolkat av ganska vanliga människor.

Sen är det självklart så att individier har begått fel, som inte går att försvara. Alls. Varje regel- och lagbrott ska utredas ordentligt, och om så finns lämpligt bestraffas. Noggrannt och enligt konstens alla regler. Nu har jag bara följt det via media, men jag föreställer mig att det finns anställda inom flera områden, kanske framför allt skola och kyrka, som kan vara aktuella för en ordentligt sådan granskning.

Men om vi förvandlar hela den här historien till en jakt på syndabockar förlorar vi en ovanlig chans till en samhällsdiskussion om något riktigt, riktigt svårt: vilka outtalade värderingar och antaganden som finns i botten för hur vi lever våra liv. Hur vi ser på olika människor och vems trovärdighet vi värderar högst. Hur villiga vi egentligen är att inse otrevliga sanningar om människor i vår närhet, eller för den delen ifrågasätta illasinnade rykten om människor vi inte håller lika kära som andra.

Som Karin Ahlborg skriver i Aftonbladet, när gick vi själva senast till botten med ett rykte under fikarasten?

Den otrevliga sanningen om Bjästa är att det i grund och botten inte handlar om en udda liten håla utanför Örnsköldsvik, nånstans långt uppe i norr för de flesta av oss, där människor är lite konstigare än de flesta av oss. Kanske lite som man kan tänka på Knutby och vad man idag associerar till det. Eller något likande. Den otrevliga sanningen är att Bjästa illustrerar det svenska samhället i all sin groteska klarhet; under ytan finns värderingar hos oss själva som möjliggör att sånt här kan hända. Tanken är otäck, men om vi någonsin ska ha en chans att ändra på det måste vi inse detta och våga diskutera det öppet.

(och ja, jag inkluderar mig även om jag gör mitt bästa för att ha en medveten och jämställd syn på människor och samhället. Jag är inte perfekt utan en produkt av det samhälle jag är uppväxt i).

Heligt förbannad - men egentligen kanske inte förvånad tyvärr

Jag har inte bloggat på ett bra tag. Det beror på flera saker - mycket att göra på jobbet bland annat, och att jag varit för trött när jag kommit hem. Men nu är jag för jävla arg, ursäkta språket, för att låta bli. Det handlar om hemskheterna i Bjärsta.

Det som är hänt är på flera sätt obeskrivligt och hemskt. Flera skribenter skriver bra om det.

När jag skriver har jag läst flera återberättanden av det hela i media, kommentarer och annat. Jag håller just nu på och har på själva TV-inslaget i bakgrunden. Stundtals får jag släppa tangentbordet och ta ett djupt andetag. Alla detaljer kan och ska inte kommenteras, men jag känner att jag måste säga några saker.

Att vara "neutral" gentemot kränkningar är inte att sköta sitt jobb i en skola. Det är att abdikera från det. Det är att strunta i det. Det är att välja den fega vägen ut. Att inte se Linneas situation i skolan är ett misslyckande i en storleksklass som inte går att beskriva. Den ryktesspridning som har skett är ett tecken på det sämsta som finns i vårt samhälle.

Men är då Bjästa ondskans fäste på jorden eller i Sverige? Nej. Jag tror inte det. Snarare är jag rädd för - ända in i benmärgen rädd för - att Bjästa är alldeles för typiskt och vanligt. Jag är rädd för att samma sak hade kunnat hända på alldeles för många ställen. Det är en brutal, hård och kall påminnelse om att Sverige är väldigt långt ifrån ett jämställt land; om att det finns underliggande värderingar som är hemska och sätter män över kvinnor på ett systematiskt och strukturerat sätt.

Jag är förbannad och chockad men, tyvärr, egentligen inte alldleles för förvånad när jag tänker efter.