Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sverigedemokraterna. Visa alla inlägg

måndag 17 maj 2010

Princip - inte populism!

SD:s Marcus Wiechel är visst förbannad över att de flesta andra politiker i länet inte vill samarbeta med hans parti - och konstigt vore väl annars, ur hans perspektiv. Men det handlar inte alls om populism utan om princip. Mycket djupt rotad princip.

SD är nämligen inte ett parti som alla andra. De säger att de inte är rasister, men deras politik andas förakt för andra kulturer, och speciellt för allt som eventuellt har något vagt med islam att göra. Den bygger på rädsla, förakt och främlingsfientlighet. På en syn på andra kulturer och människor därifrån som säger väldigt mycket om den som har den. Oavsett om deras politik inom några enstaka områden inte är extremistisk, så är deras grundsyn och ideologi det. Det räcker för mig. Aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig under några omständigheter att vi socialdemkrater sätter oss i ett samarbete, direkt eller indirekt, med Sverigedemokraterna. Då vill i alla fall inte jag vara med.

tisdag 20 oktober 2009

Sverigedemokraterna, del två

Som väntat har det blivit en hel del debatt kring den debattartikel av SD som jag kommenterade igår. Allting annat vore konstigt.

Några små intressanta saker: En krönika av Mustafa Can. Vidare var ju en hel del av påståendena i den aktuella debattartikeln rent objektivt falska och ogrundade. Jimmie Åkessons svar är rätt patetiskt, men visar samtidigt på ett häpnadsväckande slappt förhållningssätt till sanningen. Citatet "Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta" säger det mesta.

Känslomässigt är jag fortfarande lite upprörd, fortfarande lite rädd. Jag hoppas att det här visar vilka avgrundsvidriga värderingar SD står för, och får många osäkra väljare att välja något annat parti, men jag är inte säker. Det är långt kvar till valet, och flertalet medier kan fortfarande tänka sig att ta in reklam från SD. Fredrik Reinfeldt har ännu inte gett samma ordentliga försäkran som Mona Sahlin att han inte kan tänka sig att regera ens med passivt stöd från SD.

Jag hoppas att det här visar sanningen om SD. Men jag är rädd för att det i längden kan leda till en förskjutning av debatten åt ett väldigt obehagligt håll. Jag är säker på att jag, och många med mig, kommer att kämpa, så mycket det behövs och så mycket vi kan, för att de vidriga rasistiska värderingar som SD står för inte ska få något som helst inflytande i svensk politik. Måtte det räcka...

måndag 19 oktober 2009

Det stora hotet mot det svenska samhället och modellen, vem är det?

I morse läste jag det här. Det är en artikel som väcker många, delvis motstridiga, känslor hos mig.

En spontan känsla är rädsla, och minnesbilder från dokumentärer om 30-talets Tyskland. Något väldigt, väldigt obehagligt känns ända in i benmärgen. En allmänt otrevlig känsla har följt mig större delen av förmiddagen.

Samtidigt finns en viss känsla av lättnad - äntligen är de ärliga! För politiskt insatta är det ju ingen nyhet att Sverigedemokraterna står för det här. Även andra nyhetsbilder har på sistone bekräftat bilden. Trots det kan jag inte låta bli att fundera på vad som har hänt med samhället och samhällsdebatten när de vågar gå ut så tydligt och öppet. Obehagskänslan dröjer kvar.

Men den känsla som mest vuxit fram under förmiddagen är ilska. Ilska över dessa fanatiker och rasister, som letar syndabockar och har en världsbild som har väldigt lite med verkligheten att göra. Ilska över den hemska människosyn och det människoförakt som ligger till grund för en sån här artikel. Ilska över den passivitet och brist på handlingskraft hos oss som är politiskt aktiva och förtroendevalda som har gjort att denna rörelse och dessa värderingar har kunnat växa fram. Att misstaget är delat över större delen av Europa gör det inte mindre, utan större.

Det stora hotet mot ett sammanhållet svenskt samhälle är inte någon utifrån. Det är vi själva, om vi går på och sväljer Sverigedemokraternas världsbild och föraktfulla propaganda och vidriga människosyn. Efter det här utspelet är det inte överdrivet att lyfta jämförelsen med 30-talets Tyskland- tvärtom måste vi dra lärdom av historiens misstag så att de aldrig, aldrig någonsin upprepar sig.

fredag 16 oktober 2009

SD verkar ha svårt att fatta

I pausen från Idol läser jag det här och det här

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna verkar ha svårt att fatta. I nästa riksdagsval har Socialdemokraterna en partiledare och en statsministerkandidat - Mona Sahlin. Så kommer det att vara. Det enda realistiska alternativet som statsminister är Fredrik Reinfeldt. Det är värt att notera att SD inte säger samma om honom, att de aldrig aktivt skulle medverka till att han blev statsminister.

Också citatet från Åkesson är märkligt. "Mona Sahlin är inte socialdemokrati". Kanske inte, men hon är vår partiledare. Och, ärligt talat, Jimmie Åkessons problem med Mona Sahlin är inte att hon är för lite socialdemokrat. Tvärtom. Hans problem med henne är att hon tydligt, länge och konsekvent tagit avstånd från rasism och andra former av diskriminering, och varit en av de socialdemokrater som hårdast drivit en bred jämlikhetspolitik och kämpat mot de värderingar SD står för. Hon har också - med mycket, mycket brett stöd i partiet vill jag säga - tydligt markerat att SD aldrig kan bli en samarbetspartner för (S). Kort och gott, problemet för Åkesson är inte att Mona Sahlin representerar socialdemokratin för dåligt - det är att hon representerar den på tok för bra.