Föreningsnörd, javisst

Jag erkänner. Villigt. Jag är en föreningsnörd. Jag tycker om att arbeta i föreningar och i föreningsstyrelser, och jag tillhör också den skara som också tycker om det administrativa arbetet som tex kassör eller sekreterare. Jag tycker det är roligt, engagerande och intressant. I rätt sällskap åtminstone kan jag ha kul en sen kväll klistrandes adressetiketter till ett utskick, eller sittandes med bokföring en söndag på en expedition.

Det bottnar i flera saker. Dels så är det viktigt, och handlar om demokratins infrastruktur i någon mån. Genom protokoll, bokföring och mycket annat så håller man koll på att en förening sköts som den ska och kan bevisa för medlemmar och andra att allt gått rätt till. Man håller också ordning så att man vet vad som gäller, vilka pengar man har och vad man kan göra. Det blir ordning och reda, och bättre förutsättningar för att göra kul och bra verksamhet. Man tar ansvar, och det leder till bra saker som både man själv och andra kan ta del av. Det finns en och annan i SSU som genom åren hört mig hålla brandtal om detta, och jag tror stenhårt på det. Kassörer, sekreterare och andra är föreningslivets och demokratins tysta hjältar - dömda till att oftast bara märkas när de INTE gör sitt jobb. Men helt nödvändiga för att det ska funka.

En annan anledning är att man träffar så mycket människor, och trots vad jag nyss skrev faktiskt får rätt så mycket uppskattning. Jag har lärt känna människor genom föreningslivet, främst politiken men också andra delar, som i vissa fall blivit vänner för livet och i de allra flesta fall blivit värdefulla vänskaper och bekantskaper. Flertalet skulle jag aldrig ha träffat annars.

Man lär sig också mycket, som man har nytta av i alla möjliga sammanhang. För att bara ta ett exempel - jag kan tillräckligt mycket bokföring, utan en kurs på universitetsnivå, för att klara av ett hyggligt avancerat ekonomiassistentsjobb, kanske ett enklare ekonomjobb (definitivt om det var i föreningslivet). Och inte bara det, jag har genom åren lärt mig enormt mycket om allt mellan himmel och jord. Både färdighetsmässigt, kunskapsmässigt och om hur människor är och fungerar.

Nu tillhör jag också dem som inte bara tycket det här är roligt - jag tycker om att prata om det och hålla utbildningar om det. Just därför är det jättekul att jag just nu får hjälpa ABF att hålla en bokföringsutbildning. Jag har nåt litet lärarbehov inom mig som vill komma ut - eller kanske snarare folkbildarbehov ska jag säga. Jag känner inget behov av att jobba i en skola, däremot tycker jag att det är jättekul att hålla utbildningar. Det är nog den enskilda arbetsuppgift jag saknar absolut mest från förra jobbet.

Till sist ska det nog erkännas att det här erkännandet inte är mycket till erkännande, om ni hänger med. De som känner mig vet detta väldigt väl. Jag fick mitt första kassörsuppdrag i januari 1998, 15 år gammal, och har nog präglats en del av det ;-)