Det är nog ingen hemlighet bland dem som känner mig att jag tycker om min hemstad. Det finns flera anledningar, men en av dem är att det är gott om stadsnära naturupplevelser, flera av dem riktigt ljuvliga. Jag skulle inte klara av ett liv som bara tillbringades runt betong, tegel och asfalt, även om jag annars på flera sätt tycker om stadslivet (och inte skulle klara av att bo på landet större delen av året).
Ett sådant underbart ställe är Åbackarna, runt Strömmen i Norrköping. Jag gick en sväng där idag, och kom hem för mindre än en timme sedan i skrivande stund. Sensommarsolen (eller är det den tidiga höstsolen?) värmde och lyste upp landskapet nåt fantastiskt. Man kunde riktigt se att naturen var i gränslandet mellan sommar och höst; gröna löv blandades med några gula (även om de gröna var flest) och på de större bladen hade det gula börjat krypa in från ytterkanterna. Man kunde riktigt se att naturen var i omvandling från en fas till en annan. Kalla mig naturromantiker, men jag tyckte att det var vackert.
Några små bilder jag själv tagit:
och så ett lästips: http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsmiljo/parker/abackarna/
Som sagt, det här promenadstråket börjar kanske tvåhundra meter från där jag bor. Lyx.
lördag 12 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar