Längtan efter det långtråkiga

Jag ska erkänna, det finns perioder i mitt liv då jag läntar efter en känsla som de flesta nog sällan eftersträvar - att ha långtråkigt. Den här veckan har varit en sån period.

Det behöver inte nödvändigtvis handla om att jag har så jättemycket mer att göra än vanligt. Det får givetvis inte vara tomt, men en normal eller lite över normal arbetsbörda kombinerat med väldigt mycket att tänka på, gärna en mix av såväl privata grejor, i uppdrag man har och i jobbet, gör att man aldrig riktigt slappnar av ordentligt. En lätt känsla av stress eller prestationsångest eller något annat åt det hållet finns liksom alltid med...

Det är i sådana stunder jag kan länga efter en riktigt långtråkig dag. Inget viktigt att göra, inget som tynger och distraherar tankarna, inga kommande uppgifter eller möten eller något annat som stressar upp tankarna. Långa fikaraster utan att man skäms (nu kan de bli långa ibland ändå, men då skäms jag åtminstone lite)

Jag ska för säkerhets skull säga till dem som känner mig att ni inte behöver oroa er. Det är inte så att jag håller på och stressar ihjäl mig. Läget är under full kontroll. Jag behöver bara försöka slappna av lite mer...