Rödgrön dag

Jag har tillbringat nästan hela dagen dels på, och dels på resa till och från, den rödgröna dagen i Stockholm idag. För att markera att det är ungefär ett år kvar till valet, och att vi tillsammans måste kämpa ända in i kaklet, samlades ett väldigt stort antal sossar, miljöpartister och vänsterpartister i Kungsträdgården. Tal varvades med artister, småseminarier med familjeunderhållning. Allt som allt kändes det riktigt bra. Jag ska inte påstå att jag, vare sig idag eller någon annan dag, håller med om allt exempelvis Lars Ohly säger. Men vi är på väg åt samma håll, och har samma huvudmål - en regering och en politik som gör Sverige mer rättvist snarare än mindre, minskar klyftorna i stället för att öka dem och tacklar framtidens utmaningar med aktiv politik i stället för passiva skattesänkningar.

Sen, ärligt talat. Jag är inte vänsterpartist. Jag är inte miljöpartist. Men jag håller i dagens politiska Sverige med dem bra mycket mer än vad jag håller med den borgerliga moderatledda regeringen, eller något av partierna i den. Jag vill att vi socialdemokrater ska bilda regering ihop med vänstern och miljöpartiet (om nu inte det osannolika händer att vi får egen majoritet i riksdagen, men det är ärligt talat inget jag känner ett behov av att planera för).

Jag tror mig också veta, för att bara ta ett exempel, att det finns gott om folkpartister (och för den delen en hel del moderater och centerpartister) som får anstränga sig för att inte se spyfärdiga ut när en del kristdemokrater pratar om abort, om homosexuellas rättigheter eller andra frågor med en klar värdekonservativ grund.

För att återgå till dagens aktiviteter kändes det bra. Stämningen var god, och folk var glada. Inte för att allt var perfekt, eller för att de höll med om allt. Men för att såväl stämning som politiskt arbete var på väg åt rätt håll. Och, kom ihåg, gladast vinner.

Mer om dagen här och om den politiska inriktningen här.