Svåra frågor omkring EU

Det finns mycket med EU-frågorna som är svåra. Inte minst handlar det om EU:s demokratiska legitimitet eller brist på sådan. Ska vi fördjupa samarbetet, när redan det som är idag lider av brist på folkligt förtroende? Det finns många svåra frågor att diskutera.

Detta till trots är jag i grunden en anhängare av att Lissabonfördraget ska få träda i kraft. Inte för att det är perfekt, men för att det är bättre än idag och gör att det politiska arbetet i EU kan ta ett steg framåt.

Den här artikeln väcker en del frågor som är intressanta, men delvis knepiga, att fundera på.

Min inställning i abortfrågan är glasklar. Varje kvinnas absoluta, ickekränkbara, ickeförhandlingsbara rätt att bestämma över sin egen kropp ska vara grunden. Den rätten är för mig en mänsklig rättighet, som jag står för oavsett vad lagen säger egentligen. Nu har vi rätt vettiga abortlagar i Sverige vad jag vet. Irland har det inte vad jag förstår. Egentligen vill jag kunna använda EU för att föra fram kvinnors rättigheter överallt, och få länder där gammal unken konservatism och nedlåtande kvinnosyn att ändra sina lagstiftningar.

Samtidigt vet jag att en sådan möjlighet förutsätter att andra politiker, med andra grundvärderingar, skulle kunna använda EU för att ändra på delar av svensk politik i riktningar jag inte alls vill. Hur ska vi hantera såna frågor? Lösningen är för mig inte att varje land rer sig själv bäst man vill och kan, och inte heller att EU ska få gå in och bestämma över vad som helst hur som helst. En rimlig balans måste hittas. Hur når vi dit, egentligen?