Det här med vaccination...

I dagarna är vaccinationen mot svininfluensan (eller nya influensan A(H1N1) eller något sånt om man ska vara korrekt) ett hett ämne eftersom vaccindoserna börjat anlända i lite större skala till landet. Var och en behöver nu ställning, för sig själva och för eventuella barn, om man vill vaccinera sig. Jag kan inte bör inte säga till någon annan hur den ska agera, men jag kan berätta hur jag själv tänker.

Jag kommer att vaccinera mig. Så snart man är klar med riskgrupperna och öppnar upp för en bredare allmänhet kommer jag att försöka få det fixat. Detta trots att jag är en hyggligt frisk person i unga år, och trots att den första vågen av influensan till synes blev rätt mild. Det är av några olika anledningar:

1. För min egen skull. Det kommer att komma flera vågor av influensan. Risken är överhängande att de blir värre, framför allt i omfattning men en viss risk finns vad jag förstår också för att influensaviruset blir något mer argsint (jag ska inte spekulera mer i den delen - har bara hört lite grann om det, är inte mitt expertområde och dessutom vet ingen säkert). En vaccinering är alltså ett sätt att skydda mig själv inför framtiden.

2. Som en solidaritetshandling mot andra människor, inte minst i de medicinska riskgrupperna. Genom att vaccinera sig stänger man en smittoväg och minskar risken för de runt omkring en att bli smittade. Det kan vara de som på grund av en befintlig sjukdom löper större risk att utveckla allvarliga följdsymptom på influensan, eller äggallergiker som själva inte kan vaccinera sig (vaccinet innehåller äggprotein). Jag har människor i båda kategorierna bland grannar och vänner.

3. För samhällets skull (och därmed indirekt för andra människor). Genom att hålla mig frisk blir jag inte en belastning för vare sig sjukvård eller socialförsäkringar (och undviker då att ta upp värdefull tid och pengar som kan komma andra till del).

Så resonerar jag...