Partikongress!

Om tolv timmar är jag på plats på den socialdemokratiska partikongressen. Jag ska vara där och hjälpa den östgötska kongressdelegationen och följa kongressen som partifunktionär. Det ska bli riktigt roligt och intressant. Förhoppningsvis kan jag återkomma med några reflektioner under tiden där, men det beror på tempot och arbetsbördan. Kul ska det bli i alla fall!

Intensiv period

Bloggar inte riktigt så ofta som jag vill just nu. Det beror mest på att jag helt enkelt har väldigt mycket att göra, och när jag väl har en ledig stund vid datorn blir det avkoppling och musiklyssnande som gäller. Några exempel på vad som gör att det är mycket just nu:

Budgettider. Nästan klar med finansplaneförslaget för (S) i landstinget på jobbet. Har tagit lite tid. Dessutom var det budgetdebatt för Norrköpings kommun i kommunfullmäktige igår, och jag höll ett inlägg som gick hyggligt (tror jag) men också krävde en del förberedelsetid. Kul och intressant var det hur som helst - och viktigt. Skillnaderna mellan förslagen var ovanligt stora, och det som satte skola, vård, omsorg och arbetslöshetsbekämpning i centrum vann. Det är jag glad för.

Handlingsprogramstider: Håller just nu på och är sekreterare i och åt arbetsgruppen som tar fram ett förslag till regionalpolitiskt program (tänk alla regionala frågor utom sjukvård) för socialdemokraterna i Östergötland. Skrivandet tar en del tid, men är riktigt roligt också.

Partikongresstider: torsdag morgon till söndag tillbringas i Stockholm och mestadels på Älvsjömässan som hjälpreda åt den östgötska delegationen på den socialdemokratiska partikongressen. Ska bli jättekul och intressant. Jag har aldrig varit på en stor, ordinarie partikongress förut. Kongressen är viktig, och kommer förhoppningsvis att vara ett bra startskott på en lång valrörelse som slutar i en valseger och en statsminister som heter Sahlin i efternamn.

Sen är det lite till så klart, men det är mest det vanliga. Och om någon oroar sig så är det ingen fara - så länge man tycker det är roligt funkar det här tempot rätt bra för mig.

Lördagskväll och Spotify

Dagen har varit rätt lugn. Har tvättat, småstädat lite, ätit middag med mamma och sitter nu och lyssnar en artist på Spotify som jag gillar mer och mer för varje låt - Melissa Horn. Och som jag förmodligen inte hade upptäckt utan just spotify. Tekniken skapar kanaler för enklare och bredare kulturupplevelser än någonsin tidigare. Tillgängligheten kommer bara att öka, i takt med att tekniken utvecklas och människor kommer på smartare och smartare sätt att använda den.

Man undrar, hur kommer saker att fungera om något årtionde eller två? När det är dags för mig att gå i pension? Utvecklingen är fantastisk.

Bra gjort kyrkan

Svenska kyrkan har idag fattat ett väldigt bra beslut. Att erkänna kärleken även hos dem som blivit förälskade i någon av samma kön är ett bra och modigt steg att ta, samtidigt som det åtminstone för mig är självklart. Kärlek är kärlek är kärlek, givet att det är mellan frivilliga vuxna människor.

Jag är inte kristen själv (medlem dock, ett tag till åtminstone, men inte kristen i min gudsbild) men känner någonstans ändå att om det finns en aktiv skapare i stil med den kristna teologin, och vi alla är guds avbilder, gäller det då inte alla homo- (och bi- m.m.) sexuella likväl som oss heterosexuella? Är vi i så fall inte alla guds avbilder, inte alla en del av guds kärlek? Jag får inte en del människors argumentation och teologi att gå ihop (åtminstone inte med mindre än att deras tänkte gud sagt att vissa människor är mindre värda på ett sätt som gör att i alla fall jag inte skulle kunna komma i närheten av att tillbe denne).

Spotify

Så ett inlägg som inte handlar om Sverigedemokraterna, även om tanken på måndagens debattartikel och det som ligger bakom den fortfarande väcker känslor bara jag tänker på det...

För några veckor sedan tog jag tag i något jag funderat länge på, och bestämde mig för att testa Spotify. Tanken bakom är väldigt schysst - gör musik lätt tillgänglig på Internet, men på ett sätt som gör att musikbranschen inte fullständigt dräneras på intäkter och försörjningsmöjligheter. Det är säkert inte perfekt, och jag har hört att artisterna får rätt lite i slutänden. Men grundkonceptet tror jag håller, och är något för framtiden. Musik kommer att distribueras via nätet, och skivbolagen kommer att ha valet att omvandlas eller dö. Svårare än så tror jag inte att det är.

Om någon som känner mig är intresserad av vad jag lyssnar mest på har jag en favoritlista jag ständigt bygger på som ni som har spotify kan lyssna på genom länken http://open.spotify.com/user/morganeklund/playlist/10oGVEl1QWRvT15GzGJ5TH

Sverigedemokraterna, del två

Som väntat har det blivit en hel del debatt kring den debattartikel av SD som jag kommenterade igår. Allting annat vore konstigt.

Några små intressanta saker: En krönika av Mustafa Can. Vidare var ju en hel del av påståendena i den aktuella debattartikeln rent objektivt falska och ogrundade. Jimmie Åkessons svar är rätt patetiskt, men visar samtidigt på ett häpnadsväckande slappt förhållningssätt till sanningen. Citatet "Det skulle kunna bli en majoritet isbjörnar också, rent hypotetiskt. Det kan man inte veta" säger det mesta.

Känslomässigt är jag fortfarande lite upprörd, fortfarande lite rädd. Jag hoppas att det här visar vilka avgrundsvidriga värderingar SD står för, och får många osäkra väljare att välja något annat parti, men jag är inte säker. Det är långt kvar till valet, och flertalet medier kan fortfarande tänka sig att ta in reklam från SD. Fredrik Reinfeldt har ännu inte gett samma ordentliga försäkran som Mona Sahlin att han inte kan tänka sig att regera ens med passivt stöd från SD.

Jag hoppas att det här visar sanningen om SD. Men jag är rädd för att det i längden kan leda till en förskjutning av debatten åt ett väldigt obehagligt håll. Jag är säker på att jag, och många med mig, kommer att kämpa, så mycket det behövs och så mycket vi kan, för att de vidriga rasistiska värderingar som SD står för inte ska få något som helst inflytande i svensk politik. Måtte det räcka...

Det stora hotet mot det svenska samhället och modellen, vem är det?

I morse läste jag det här. Det är en artikel som väcker många, delvis motstridiga, känslor hos mig.

En spontan känsla är rädsla, och minnesbilder från dokumentärer om 30-talets Tyskland. Något väldigt, väldigt obehagligt känns ända in i benmärgen. En allmänt otrevlig känsla har följt mig större delen av förmiddagen.

Samtidigt finns en viss känsla av lättnad - äntligen är de ärliga! För politiskt insatta är det ju ingen nyhet att Sverigedemokraterna står för det här. Även andra nyhetsbilder har på sistone bekräftat bilden. Trots det kan jag inte låta bli att fundera på vad som har hänt med samhället och samhällsdebatten när de vågar gå ut så tydligt och öppet. Obehagskänslan dröjer kvar.

Men den känsla som mest vuxit fram under förmiddagen är ilska. Ilska över dessa fanatiker och rasister, som letar syndabockar och har en världsbild som har väldigt lite med verkligheten att göra. Ilska över den hemska människosyn och det människoförakt som ligger till grund för en sån här artikel. Ilska över den passivitet och brist på handlingskraft hos oss som är politiskt aktiva och förtroendevalda som har gjort att denna rörelse och dessa värderingar har kunnat växa fram. Att misstaget är delat över större delen av Europa gör det inte mindre, utan större.

Det stora hotet mot ett sammanhållet svenskt samhälle är inte någon utifrån. Det är vi själva, om vi går på och sväljer Sverigedemokraternas världsbild och föraktfulla propaganda och vidriga människosyn. Efter det här utspelet är det inte överdrivet att lyfta jämförelsen med 30-talets Tyskland- tvärtom måste vi dra lärdom av historiens misstag så att de aldrig, aldrig någonsin upprepar sig.

Söndagskväll

Jag sitter vid datorn, lyssnar på Spotify (i skrivande stund Weeping Willows) och har precis druckit ur en kopp te. En helt okej söndagskväll faktiskt.

Helgen har i huvudsak ägnats åt skrivande, ett utkast till partidistriktets regionalpolitiska handlingsprogram utifrån texter och punkter som jag fått till mig. Har väl producerat tiotalet A4-sidor text eller så, och är rätt nöjd med hela. Att få ha ett jobb där jag kan ägna en stor del av min tid åt skrivande är rätt lyxigt egentligen, för jag tycker det är väldigt roligt. (och, ska tilläggas, jag kan nog räkna på ena handens fingrar antalet gånger jag fått sitta stora delar av en helg och göra det, och då har jag ändå jobbat i mer än ett och ett halvt år.)

I övrigt gick jag en sväng runt Åbackarna i Norrköping idag, och njöt av den friska höstluften och naturen som finns i all sin höstliga skönhet däromkring. Var en härlig upplevelse, även om det bara tar sisådär fyrtio minuter att gå runt den vanliga slingan.

Gårdagskvällen ägnades åt middag och fest med några goda vänner- också det väldigt trevligt.

Tja, det var min helg. Ska se om jag kan återkomma med några något mer genomtänkta politiska blogginlägg under veckan.

SD verkar ha svårt att fatta

I pausen från Idol läser jag det här och det här

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna verkar ha svårt att fatta. I nästa riksdagsval har Socialdemokraterna en partiledare och en statsministerkandidat - Mona Sahlin. Så kommer det att vara. Det enda realistiska alternativet som statsminister är Fredrik Reinfeldt. Det är värt att notera att SD inte säger samma om honom, att de aldrig aktivt skulle medverka till att han blev statsminister.

Också citatet från Åkesson är märkligt. "Mona Sahlin är inte socialdemokrati". Kanske inte, men hon är vår partiledare. Och, ärligt talat, Jimmie Åkessons problem med Mona Sahlin är inte att hon är för lite socialdemokrat. Tvärtom. Hans problem med henne är att hon tydligt, länge och konsekvent tagit avstånd från rasism och andra former av diskriminering, och varit en av de socialdemokrater som hårdast drivit en bred jämlikhetspolitik och kämpat mot de värderingar SD står för. Hon har också - med mycket, mycket brett stöd i partiet vill jag säga - tydligt markerat att SD aldrig kan bli en samarbetspartner för (S). Kort och gott, problemet för Åkesson är inte att Mona Sahlin representerar socialdemokratin för dåligt - det är att hon representerar den på tok för bra.

Små fredagsfunderingar

Den här veckan har varit rätt lång, och är inte slut än. Ska dock säga att det mesta jag gör är intressant, även handlingsprogramsskrivandet som kommer att kräva några arbetstimmar både lördag och söndag.

Alldeles jättestrax blir det dock, som de flesta fredagar, Idol. I morgon kväll blir det fest med ett gäng goda vänner. Jag har egentligen inget att klaga på...

Det här med vaccination...

I dagarna är vaccinationen mot svininfluensan (eller nya influensan A(H1N1) eller något sånt om man ska vara korrekt) ett hett ämne eftersom vaccindoserna börjat anlända i lite större skala till landet. Var och en behöver nu ställning, för sig själva och för eventuella barn, om man vill vaccinera sig. Jag kan inte bör inte säga till någon annan hur den ska agera, men jag kan berätta hur jag själv tänker.

Jag kommer att vaccinera mig. Så snart man är klar med riskgrupperna och öppnar upp för en bredare allmänhet kommer jag att försöka få det fixat. Detta trots att jag är en hyggligt frisk person i unga år, och trots att den första vågen av influensan till synes blev rätt mild. Det är av några olika anledningar:

1. För min egen skull. Det kommer att komma flera vågor av influensan. Risken är överhängande att de blir värre, framför allt i omfattning men en viss risk finns vad jag förstår också för att influensaviruset blir något mer argsint (jag ska inte spekulera mer i den delen - har bara hört lite grann om det, är inte mitt expertområde och dessutom vet ingen säkert). En vaccinering är alltså ett sätt att skydda mig själv inför framtiden.

2. Som en solidaritetshandling mot andra människor, inte minst i de medicinska riskgrupperna. Genom att vaccinera sig stänger man en smittoväg och minskar risken för de runt omkring en att bli smittade. Det kan vara de som på grund av en befintlig sjukdom löper större risk att utveckla allvarliga följdsymptom på influensan, eller äggallergiker som själva inte kan vaccinera sig (vaccinet innehåller äggprotein). Jag har människor i båda kategorierna bland grannar och vänner.

3. För samhällets skull (och därmed indirekt för andra människor). Genom att hålla mig frisk blir jag inte en belastning för vare sig sjukvård eller socialförsäkringar (och undviker då att ta upp värdefull tid och pengar som kan komma andra till del).

Så resonerar jag...

Fin dag

Temat för dagen var dop, och platsen Upplands Väsby, så sisådär tio av dagens vakna timmar tillbringades inte i Norrköping. Det var dock värt varenda uns av restid, och mer därtill.

Låt mig börja med att säga att jag i grunden inte är kristen. Jag är inte ateist - tvärtom - men jag har en gudsbild som inte stämmer överens med den kristna. Trots det tycker jag att det är något fint, mäktigt och vackert med ett dop. (och för den delen med kyrkobröllop, men det är en historia för en annan dag).

Stämningen i en kyrka, när släkt och goda vänner till familjen och personen som är huvudpersoner för dagen har samlats, är något speciellt. Det är mäktig och högtidligt, men samtidigt kärleksfullt. Exakt vad det är är svårt att riktigt sätta fingret på, men känslan finns där. Dopet blir, bortsett från den klassiska religiösa betydelsen, ett sätt att säga välkommen till världen och till vår gemenskap. Här bryr vi oss om varandra och du är välkommen in i det.

Nä, nu ska jag sluta innan jag blir alltför djup såhär en trött och sen lördagskväll. Men fint var det.

Skrämmande

Under kvällens läsning ser jag två exempel när borgerliga riksdagsledamöter i motioner vill gå in och nagga på (och rentav inskränka) religions- respektive pressfriheten.

Teresa skriver om det ena här. Expressen om det andra här. Jag väljer Expressens skildring eftersom det fanns ett intressant urklipp ur motionen där - att TV4 ofta ger en annan bild av samma politiska händelse än SVT. Jag är för min egen del inte helt säker på att den enda rimliga tolkningen är att SVT ger en vänstervriden bild...

Sammantaget ger exemplen på motioner en lite ruggig bild. Jag är väl medveten om att det absoluta flertalet borgerliga riksdagsledamöter inte stödjer sådana här förslag, men det räcker med att några gör det att jag ska bli nervös. Jag hoppas att fler borgare tar avstånd från sådant här - om de inte gör det har vi ett lite större problem i samhället...

Intressant dag

Dagen, som jag skrev om igår (förra inlägget) blev precis lika intressant som jag hoppades och lite till. Intressanta exempel från företag om utmaningar vi som utbildningspolitiker behöver hjälpa till att lösa. Också ett och annat argument för att delar av regeringens utbildningspolitik är rätt kass - vissa av dem rentav med medhåll från Svenskt Näringsliv som organisation.

Jag skulle gärna ut på sådana här företagsbesök lite oftare.

Norrköpingsdagar

På grund av några sammanträffanden har jag halva denna vecka, två och en halv av fem vardagar, i Norrköping. Det är på flera sätt rätt skönt, samtidigt som det innebär lite mer stress när jag kommer tillbaka (och lite mer dåligt samvete gentemot min kollega).

Gårdagens eftermiddag tillbringades med kreativa diskussioner om hur de kommunala gymnasieskolorna ska vara organiserade i framtiden. Vi kom inte fram till så värst mycket, men det var inte heller meningen. Vi vände och vred på argument efter argument och diskuterade för och emot olika tänkbara sätt att göra det hela på. Mycket intressant.

På kvällen startade vi dessutom upp (eller omstartade) en "ung" S-förening för oss som har vuxit ifrån SSU (eller är på väg att göra det) och en bit uppåt i åldrarna, men samtidigt inte riktigt är redo att bara engagera oss i mer "klassiska" S-föreningar. Lena Hallengren och Aleksander Gabelic var gäster och pratade klimatfrågor och gröna jobb. Viktiga frågor som inte får glömmas bort i jobb- och finanskrisens spår.

Dagen har tillbringats först med presidiemöte där vi delvis följde upp gårdagens diskussioner, och sen på utvärderingsbesök på en kommunal gymnasieskola där skolledning, lärare och annan personal sliter för att ge eleverna en bra utbildning - i detta fall inom industri och byggsektorn. Som vanligt intressant och givande.

Kvällen tillbringades sedan med möte med "min" områdessosseförening City där vi diskuterade stadsplanering och vad som är på gång för utvecklingsprojekt i innerstaden. Även det intressant och flera saker som jag inte hört tidigare. Norrköping växer och utvecklas - kul! Dessutom bjöds det på goda chilenska piroger, vilket var jättebra. Annars hade min middag riskerat att bli drickyoughurten och snickersen jag fick i mig, gåendes, på vägen till mötet...

Morgondagen ska sen tillbringas i ett samarbete mellan Östsams utbildningsgrupp L15 (där jag sitter med som Norrköpings representant) och Svenskt Näringsliv, där vi bland annat ska diskutera företagens kompetensbehov i framtiden och hur vi som kommunala utbildningspolitiker kan hjälpa till att möta det (och därigenom ge våra medborgare jobb). Dessutom två företagsbesök för att få praktiska exempel från verkligheten. Kommer nog att bli en väldigt intressant dag..

Intressant läsning

Det här är ganska intressant läsning. Jag ska säga att jag inte är så förtjust i en utveckling där invandrare i hög grad tar låglönejobb, men även om man bortser från det verkar det finnas några intressanta slutser, typ "alla tjänar på invandring".

Undrar om sverigedemokraterna tänker läsa på?

Små glädjeämnen i höstmörkret

Det här är goda nyheter en söndagskväll. (S) i Grekland (Pasok) verkar ha vunnit valet med hygglig marginal.

Ovanpå det har vi under helgen fått reda på att Irländarna röstade ja till Lissabonfördraget. Det går givetvis att ha olika åsikter om det, men personligen tror jag att fördelarna uppväger nackdelarna. Det innebär dessutom, om och när det träder i kraft, att Sverige får två nya EU-parlamentariker varav den ena är Jens Nilsson (S).

Några små steg på väg mot ett rödare Europa..

Statliga myndigheter

Det här låter rätt intressant. Jag är övertygad om att det går att göra mycket för att göra den statliga myndighetsvärlden mer effektiv och därmed också mindre kostsam. Inte minst gäller det samarbetet mellan olika myndigheter, och gentemot kommuner och landsting. En del handlar om samspel mellan regelverk och tekniska lösningar som kan vara gemensamma, en del om organisationsformer och arbetssätt och ytterligare en del helt enkelt om att staten måste ta ett helhetsgrepp och inte lämna frågan till myndigheternas egna ledningar (även om de självklart ska vara delaktiga i processen). Många beslut kan på kort sikt vara obekväma för både ledning och personal i en given myndighet, men ge effekter som är positiva för medborgarna, för statskassan och när förändringen väl satt sig även myndighetens egen verksamhet.

Samtidigt finns det några saker som gärna hade fått vara tydligare i debattartikeln. Två jättemyndigheter som inte nämns direkt är arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Där tror jag att man kan göra jättemycket. Vad gäller arbetsförmedlingen kan nog en del av uppgifterna med fördel föras över till kommunerna, eller möjligen landsting/regioner eller kanske vissa delar till varje. Givetvis med statlig kvalitetskontroll.

Bara det att tvinga alla myndigheter som har en regionindelning att ha SAMMA regionindelning (som också matchar länsindelningen så tillvida att inget län/landsting/region behöver ha med mer än en regional avdelning av en statlig myndighet att göra) skulle göra arbetet effektivare, inte minst när det gäller samverkan gentemot andra myndigheter och kommuner/landsting.

Svåra frågor omkring EU

Det finns mycket med EU-frågorna som är svåra. Inte minst handlar det om EU:s demokratiska legitimitet eller brist på sådan. Ska vi fördjupa samarbetet, när redan det som är idag lider av brist på folkligt förtroende? Det finns många svåra frågor att diskutera.

Detta till trots är jag i grunden en anhängare av att Lissabonfördraget ska få träda i kraft. Inte för att det är perfekt, men för att det är bättre än idag och gör att det politiska arbetet i EU kan ta ett steg framåt.

Den här artikeln väcker en del frågor som är intressanta, men delvis knepiga, att fundera på.

Min inställning i abortfrågan är glasklar. Varje kvinnas absoluta, ickekränkbara, ickeförhandlingsbara rätt att bestämma över sin egen kropp ska vara grunden. Den rätten är för mig en mänsklig rättighet, som jag står för oavsett vad lagen säger egentligen. Nu har vi rätt vettiga abortlagar i Sverige vad jag vet. Irland har det inte vad jag förstår. Egentligen vill jag kunna använda EU för att föra fram kvinnors rättigheter överallt, och få länder där gammal unken konservatism och nedlåtande kvinnosyn att ändra sina lagstiftningar.

Samtidigt vet jag att en sådan möjlighet förutsätter att andra politiker, med andra grundvärderingar, skulle kunna använda EU för att ändra på delar av svensk politik i riktningar jag inte alls vill. Hur ska vi hantera såna frågor? Lösningen är för mig inte att varje land rer sig själv bäst man vill och kan, och inte heller att EU ska få gå in och bestämma över vad som helst hur som helst. En rimlig balans måste hittas. Hur når vi dit, egentligen?