Ja, jag erkänner

Jag har ett erkännande att göra. För dem som känner mig är det ingen nyhet - alls. här är det: Jag är en bokmal. Av stora mått. Har varit det sen jag var tio kanske, aldrig upphört att vara det även om läsfrekvensen kan variera något mellan olika perioder. Jag skulle gå så långt som att säga att jag är en bokmal med stolthet, glädje och ohindrad lust.

Läsning är meditation för mig. Av skönlitteratur ska sägas. Helst inte alldeles för verklighetsanknuten, även om problemen som drabbar karaktärerna mycket väl kan ha motsvarigheter i verkligheten. Genom att drömma mig in i en mer eller mindre overklig värld - helst beskriven av en skicklig författare som beskriver det overkliga så verkligt att man kan se det framför sig - kan jag också lämna vardagens bekymmer åt sidan för en stund, och få möjlighet att få lite distans till dem. Jag brukar ibland beskriva läsningen som en mental dusch, och för mig är det verkligen så. Det stimulerar fantasin, fokuserar hjärnan och låter kropp och känslor slappna av.

En författare som lyckats trollbinda mig under väldigt lång tid är Robert Jordan, med mastodonteposet "The Wheel of time" (tror den heter Sagan om Drakens återkomst" på svenska). Jag ska inte ens ge mig in på att försöka beskriva handlingen, men Jordan lyckas utveckla en berättelse med flera paralella (men samtidigt sammanhängande) handlingar, dryga halvdussinet huvudpersoner och säkert hundratals välutvecklade birollsinnehavare i berättelsen. Han lyckas få den att gå framåt genom elva (x2 på svenska, böckerna delas) tegelstensböcker och samtidigt utveckla historien hela tiden (visst finns det enstaka sega avsnitt, men de är inte många). Han imponerar som få andra.

Till min och många andras stora sorg gick dock Jordan bort för ungefär två år sen. Men med hjälp av mängder av anteckningar, Jordans änka (som enligt uppgift varit en viktig medhjälpare till Jordan i skrivandet) och ett färdigskrivet slut som bortre mål har Brandon Sandersson tagit på sig det enorma arbetet med att slutföra Jordans verk. Den första av tre (eller ja, del 12 av 14 i den stora serien egentligen) böcker som han ska prestera har jag precis läst klart. "The Gathering Storm".

Sandersson lyckas över förväntan. Visst kan man märka en del stilskillnader, men den röda tråden i berättelsen finns kvar och känslan av en magisk värld där borta, fascinerande och trollbindande och precis bortom verklighetens gräns, finns kvar. Den känslan är energi, meditation och livskvalitet för mig.