Hem, ljuva hem

Kan konstatera att det inte blev något bloggande under själva partikongressen. Är hemma sedan några timmar, och är i det stora hela väldigt nöjd med kongressen. Det enda jag är lite missnöjd med (och det är ärligt talat inte det viktigaste, egentligen) är den sociala biten. Hade jättegärna passat på att umgås med fler gamla vänner jag inte träffar så ofta, och prata betydligt mer med flera jag ändå pratade en del med. Men de flesta av oss var ju upptagna stora delar av tiden, och när det väl fanns tid på kongressfesten bestämde sig min fot för att strejka (eller vad man nu ska kalla det. rätt vild och våldsam strej, ingen sittstrejk direkt. Gör betydligt mindre ont nu) så att kvällen inte blev sådär jättelång för min del.

Jag tror att den här kongressen blev vad den behövde vara för vårt parti: en injektion självförtroende, ett avstamp för valarbetet och en rejäl bekräftelse på att vi har en egen politik värd namnet och inte alls bara klagar på regeringens som en del säger. Jag ser fram emot det kommande årets valrörelse. Och jag ser fram emot den dag då Sveriges statsminister heter Mona Sahlin.