Heligt förbannad

Det är egentligen dumt att läsa nyheter på nätet innan man hade tänkt gå och lägga sig. Jag läste precis det här och är nu så heligt jävla förbannad att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Lär ta några minuter att lugna ned mig, och att skriva av mig är steg ett.

Jag är inte naiv. Jag vet att det försegår hemskheter i Sverige, ofta och regelbundet, av människor man inte tror skulle kunna vara inblandade. Jag har hört hemska historier förut, och vet att de jag inte hört är betydligt fler. Men. Trots det kan jag inte låta bli att bli rasande när jag läser ens en relativt opersonlig artikel på Aftonbladet, med fingerade namn och ansiktslösa människor. Trots det får jag en bild framför mig och blir arg och äcklad.

Det är svårt att veta var man ska rikta ilskan - mot ett bitvis sjukt mansideal, mot skenheliga människor som Fp-politikern i Huddinge, mot ett samhälle som inte gör mer för att förhindra att sådant här händer. Eller bara allmänt mot verkligheten som är hård och grym?

Samtidigt kanske det är ett sundhetstecken att man blir arg. Jag är rädd för den dag jag hör talas om något sånt här och bara suckar uppgivet...