Ilska, del 2

Fortsättning på historien om åklagaren jag tidigare skrivit om som uttalade sig om sin syn på brottet våldtäkt. Idag skriver han i Svenska Dagbladet och försöker klargöra vad han tycker.

Delar av det nyanser hans åsikter något, men jag är inte säker på att det i alla lägen blir bättre. Jag ska erkänna att jag blev rätt arg även av denna artikel, inte minst när han skriver "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."

Är det svårt, kanske mycket svårt, att bevisa att någon sagt nej? Säkert. Men även om jag inte är jurist tror jag mig vara tillräckligt allmänbildad för att veta att det finns fler brott som är svårbevisbara. Man kan ha olika åsikter om formuleringen av lagen om hur våldtäkt ska definieras, men uttrycker man något som meningen jag citerat ovan anser jag att man ligger en rätt bra bit bort från lagstiftarens intentioner, och det blir lite knepigt att sen arbeta med att lagen ska efterlevas.

För min del upprepar jag vad skrev i förra blogginlägget i frågan: ett nej är ett nej, en våldtäkt är en våldtäkt och våld är inte alltid fysiskt.

Uppdatering: Noterar att Rolf Hillegrens chef verkar vara något klokare än vad han själv ger intryck av att vara.