Reseminnen och resedrömmar

Jag sitter och slösurfar framför datorn och hittar av en slump den här sidan. Flera minnen från förra årets semester på Sicilien kommer tillbaka, och det var verkligen en av årets höjdpunkter. Väder, natur, kultur, historia, mat- (och inte minst dryckes-)kultur, och mycket mer. Och då hann vi ändå bara se några små delar av Sicilien - delar av Palermo, några andra ställen i norra Sicilien samt Etna och Taormina på östra delen. Större delen - inklusive ställen som Messina och Syrakusa men också tex Siciliens inland och syd/västkusten är fortfarande helt obesökta. Drömmer mig tillbaka på semester något kommande år... Någon som vill hänga på? ;-)

Avslutar med några bildminnen från förra året.

På gång...

Om det varit någon slags mjukstart på hösten så är den nu över. Kalendern är rätt mörbultad (åtminstone i veckorna - jag ska erkänna att mina helger för det mesta är rätt ok. Det finns fördelar med att vara "partist" snarare än SSUare). Möten följer på seminarier följer på konferenser följer på möten... Men det mesta är faktiskt hyggligt intressant och givande.

Ett exempel är seminariet jag höll i igår, om utbildningspolitik inför arbetet med Socialdemokraterna i Östergötlands regionalpolitiska handlingsprogram. Många bra diskussioner om hur vi gemensamt i länet kan ge människor en bättre chans till utbildning (och därmed jobb) genom samarbete och framsynta lösningar.

Ett annat är att partidistriktets styrelse idag beslutade att skicka ut förslaget till hälso- och sjukvårdspolitiskt program på remiss. (det blir offentligt nån gång närmaste veckan om någon undrar) Jag har hållt i pennan (eller ja, tangentbordet) och stått för formuleringskonsten i större delen av det, även om det självklart är den utsedda arbetsgruppen som bestämt vilka åsikter som ska stå där. Ska bli väldigt intressant att se vad partimedlemmar och andra tycker om det vi skrivit ihop.

Nu blir det fredagkväll med en god köttbit, och en hyrd dvd-film som tidsfördriv. I morgon lite jobb med ett gruppmöte på dagen, men sen helg på riktigt..

Länge leve hyresrätten!

En av de saker jag är rätt nöjd med i mitt liv är mitt boende. Jag bor i en stor tvåa i Norrköping, med gott om utrymme. Och jag har den stora glädjen att vara en nöjd kund hos Hyresbostäder, Norrköpings kommunala allmännyttiga bostadsbolag. Det passar mig alldeles utmärkt av flera skäl.

En är att jag faktiskt inte vill engagera mig sådär jättemycket i mitt boende. Dels vill jag ägna den fritid jag har efter att jag försökt sköta jobb och uppdrag åt annat, framför allt umgås med vänner men också exempelvis böcker, musik och film. Jag är också rätt opraktisk och finner inget nöje i att tapetsera, måla eller spika. Be mig inte sköta en trädgård, åtminstone inte utan tydlig bruksanvisning, för den kommer inte att överleva sådär värst länge. Jag är med andra ord jättenöjd med att kunna skicka in en kort felanmälan på Hyresbostäders hemsida, och något mindre än 48 timmar senare komma hem och se att det jag anmälde (en lös list i ett hörn av sovrummet) vara åtgärdat, trots att det inte på något sätt var brådskande.

På min gård har vi dessutom en hyggligt aktiv lokalavdelning av Hyresgästföreningen, där några eldsjälar sliter hårt för att både få en bra miljö på gården och arrangera ett par sociala tillställlningar per år där vi grannar träffas och lär känna varandra. Allt som allt är jag väldigt nöjd - hyresrätt är min grej.

Vampyrer i populärkulturen

Jag har just sett Sverigepremiären av serien "True Blood" på SVT. Vad jag förstått har den gjort succé i USA, och det första avsnittet verkade lovande. Både True Blood och Twilight (såväl böcker som filmer) är exempel på att vampyrer, enkelt uttryckt, säljer nu för tiden. Personer som är bland de mest framångsrika serieproducenterna i världen ägnar sig åt att göra serier som True Blood. Frågan är varför?

Jag ska till att börja med erkänna att jag är rätt fascinerad av vampyrberättelser jag med. Men, vill jag hävda om någon vill kalla mig för trendföljare, jag var det åratal innan det var inne att vara det.

Anledningarna till att vampyrberättelser fascinerar tror jag är många, och jag är inte kulturvetare nog att ge något jättebra svar. Men vampyrer för med sig en fascinerande blandning av skräck och erotik, overklighet i en verklig miljö, och något förbjudet som samtidigt känns lockande någonstans i vårt inre (evigt liv men till ett hemskt pris för att överförenkla). Vampyrer är, allt som oftast, vackra men dödliga.

Som flertalet berättelser är skrivna handlar det också om vampyrer som gömmer sig i en värld skrämmande lik vår egen. Även om vi (de flesta av oss i alla fall) vet att det hela inte är verkligt finns det ändå nån liten röst inom oss som viskar "tänk om det kanske ändå kan vara så här..." Vi vet intellektuellt att den har fel, men den appellerar ändå till något inom oss.

Just konsten att beskriva något overkligt så att man riktigt kan se det framför sig och nästan, nästan tro att det är verkligt är för mig det viktigaste kännetecknet för en riktigt bra författare inom såväl skräckgenren som fantasy och science fiction.

Rekommendationer för den som vill ha mer än True Blood och Twilight:

Med lite litterär kvalitet (och superb berättarkonst): Anne Rice med sin vampyrkrönika (Vampire Cronicles, bör läsas på det orginalspråket engelska). Berättelse som ständigt utvecklas, och i flera böcker på ett fascinerande sätt beskriver psykologin i att vara vampyr. Första boken är en vampyrs bekännelse som också är en hygglig film (tror den heter interview with the vampire på engelska) och det finns cirka tiotalet till, plus några som knyter ihop serien med Rices Mayfair Cronicles

För den som gillar det lite mer utflippade (jag blir mindre och mindre förtjust för varje bok ska sägas även om de första var hyggligt bra) finns Anita Blake, Vampire hunter-serien. Jag tänker inte bemöda mig med någon längre beskrivning.

Som avslutning lite gratisreklam: ett jättebra ställe att hitta böcker, och i viss mån filmer, inom genren är Science Fiction-bokhandeln

Odiplomatisk diplomati

Jag hade tänkt att nu i kväll skriva ett funderande blogginlägg kring bråket med Israel om en av världens nu kanske mest kända artiklar i Aftonbladet. Sen slog det mig att Teresa redan hade gjort det, förmodligen bättre än vad jag skulle ha gjort.

Som politisk sekreterare finns det ett antal budord för att klara av arbetet. Ett av dem skulle jag formulera så här: du skall icke skriva det, som någon annan redan skrivit bättre.

Två korta kommentarer bara:

- Israels regering har verkligen ingen diplomatisk självbevarelsedrift. Flera i min bekantskapskrets som i Israel-Palestinakonflikten i huvudsak sympatiserar med Israel skakar just nu på huvudet och funderar över sina ställningstaganden.

- Det måste vara så att man kan kritisera Israel utan att det blir kritik mot judar eller judendomen. Ingen stat, ingen regering, kan någonsin vara höjd bortom all kritik. Eller ställas över yttrande- och tryckfriheten.

Småkul

Det är lite osakligt, lite överdrivet - men ändå lite roligt.

Moderaternas knepiga biståndsargumentation

Det är inte så ofta man ser en minister argumentera för att hennes eller hans ansvarsområde ska få mindre pengar. Men det är just det Gunilla Carlsson, biståndsminister gör. Det är kanske inte så förvånande eftersom hennes parti länge och konsekvent drivit på för att vi ska minska biståndet.

De har en poäng i sin argumentation: vi har länge fokuserat för lite på kvaliteten i biståndet, och trott att det räckt att ge pengar. Uppföljningen behöver bli bättre (och har vad jag förstått blivit det under senare år, även innan regeringsskiftet). Vi behöver ha tydliga mål, och ge så lite som möjligt i fria pengasummor utan snarare till specifika projekt - i första hand ge skördeträskor och utsäde snarare än mat. Å andra sidan hjälper skördetröskorna inte så mycket under akut svält, så helt konsekvent kan man inte vara.

Vi hör också sällan medierapporter om de många lyckade exempel som finns vad gäller både demokratibistånd och utvecklingsbistånd. Vid närmare eftertanke är det sällan jag hör Gunilla Carlsson prata om dem heller.

Sedan till min största invändning: de målar de upp en skenbild av att det finns en självklar motsättning mellan kvalitet och kvantitet på biståndet. Givet att vi sköter kontroll och uppföljning så ser jag ingen som helst anledning till att det skulle vara så.

Vad är då slutsatsen? Ja, vi ska ha mer kvalitet i biståndet. Men nej, det är ingen ursäkt till att ge mindre. Effekten av biståndet är ungefär så här om ni ursäktar en kort mattematisk exposé: effekt=kvalitet x kvantitet.

Eller, kort och gott, satsar vi på båda kan vi göra oändligt mycket mer för världens fattiga och förtryckta.

Lite sans och förnuft...

Jag funderade först på att döpa detta inlägg till Ilska, del tre. Men med tanke på att det handlar om ett väldigt förnuftigt inlägg i debatten snarare än något som gör mig arg passar nog nuvarande rubrik bättre. Läs det jag pratar om här.

En av grundteserna i den artikeln tycker jag är väldigt intressant, och dessutom tillämpbar på helt andra områden i politik och samhälle: det går inte att lösa tillämpningsproblem med lagskärpningar. Vi har ofta (om än inte alltid) rätt vettigt formulerade lagar på många områden. Men de tillämpas inte som lagstiftaren, alltså riksdagen, tänkt sig. Detta är en slutsats som många rikspolitiker, inte minst socialdemokratiska, behöver ta till sig och fundera rätt ordentligt på.

Ilska, del 2

Fortsättning på historien om åklagaren jag tidigare skrivit om som uttalade sig om sin syn på brottet våldtäkt. Idag skriver han i Svenska Dagbladet och försöker klargöra vad han tycker.

Delar av det nyanser hans åsikter något, men jag är inte säker på att det i alla lägen blir bättre. Jag ska erkänna att jag blev rätt arg även av denna artikel, inte minst när han skriver "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."

Är det svårt, kanske mycket svårt, att bevisa att någon sagt nej? Säkert. Men även om jag inte är jurist tror jag mig vara tillräckligt allmänbildad för att veta att det finns fler brott som är svårbevisbara. Man kan ha olika åsikter om formuleringen av lagen om hur våldtäkt ska definieras, men uttrycker man något som meningen jag citerat ovan anser jag att man ligger en rätt bra bit bort från lagstiftarens intentioner, och det blir lite knepigt att sen arbeta med att lagen ska efterlevas.

För min del upprepar jag vad skrev i förra blogginlägget i frågan: ett nej är ett nej, en våldtäkt är en våldtäkt och våld är inte alltid fysiskt.

Uppdatering: Noterar att Rolf Hillegrens chef verkar vara något klokare än vad han själv ger intryck av att vara.

Ibland kan Svenskt Näringslivs politiska linje vara dålig för företagandet....

I slutet av maj var jag på ett intressant seminarie som mitt partidistrikt i Östergötland anordnade, som handlade om besöksnäringen. Tillsammans med företrädare för branschen diskuterade vi hur vi kan få den att växa och må bra i Östergötland. En del av det var en analys av hur näringen fungerade.

En intressant del av detta var att det som genererar pengar inom turism (och därmed också arbetstillfällen i hög grad) ofta inte är detsamma som lockar folk att resa till andra delar av landet eller andra länder. Det som ger pengarna är i första hand, väldigt grovhugget efter mitt minne, hotellnätter, resor, restaurangbesök och shopping. Det som lockar är däremot (i första hand) upplevelser inom tex kultur, idrott, natur och liknande. Självklart är detta resonemang något förenklat, men jag tror ändå att det stämmer i grunden.

En stor del av det senare är som en händelse en del av det som Svenskt Näringsliv (eller något institut/organisation som på något sätt är finansierat av Svenskt Näringsliv) med viss regelbundenhet anklagar kommunerna för att slösa pengar på. Anledningen till att kommuner lägger pengar på det är ofta, åtminstone delvis, att det handlar om saker som inte bär sig företagsekonomiskt - om man belägger det med självkostnadsavgifter eller högre blir efterfrågan för liten för att verksamheten ska vara intressant eller kanske ens möjlig att bedriva. Däremot kan tex en kulturinstitution eller en idrottsarena bära sig samhällsekonomiskt, bland annat med argumenten ovan om att det lockar turister.

Därmed inte sagt att kommunpoltiker inte ibland satsar pengar på dessa områden som skulle kunna användas bättre till annat, men det behöver verkligen inte vara fallet jämt.

Men lika gärna som kommunpolitiker kan vara slösaktiga, kan också Svenskt Näringsliv göra kortsiktiga och felaktiga analyser som riskerar att leda till stora negativa konsekvenser för en hel bransch av deras medlemsföretag.

Intressant friskolekritik ur ett annorlunda perspektiv

Diskussionen om vårt system med friskolor är problematisk på flera sätt. Jag skulle kunna göra en lång djupdykning, men väljer att avstå och koncentrera mig på en del: den tenderar att ofta reduceras till att ENBART handla om en ideologisk konflikt mellan vänster och höger i skolpolitiken (en sådan finns självklart och är viktig, men det finns flera sakliga kritiska synpunkter mot systemet som inte nödvändigtvis måste vara vänster).

Det är därför extra intressant att läsa det här inlägget från Expressens ledarsida. Jag håller definitivt inte med om precis allt de skriver, men flera synpunkter är värda att lyfta upp. Delar av dagens system är osunda även med en rationalitet som inte är ideologiskt färgad.

Argument som biter

En nästan (en termin kort) högskoleutbildning till trots så är det som biter bäst när någon ska övertyga mig ofta inte långa och komplexa akademiska eller politiska analyser. De behövs självklart, men när det gäller övertalningsförmåga funkar de oftast halvdåligt. Då ger reflektioner utifrån personliga erfarenheter, där någon har varit med om något gripande och dragit lärdom av det, betydligt starkare intryck på mig.

I dagens Extra Östergötland (finns tyvärr ej på nätet) intervjuas Maria, en 19-årig tjej som tidigare hållt på med både rån, stöld och misshandel. Hon var fast i ungdomskriminaliteten, men lyckades (bland annat med hjälp av Kris) ta sig ur den. Hon är nu aktiv i "Unga Kris" och jobbar för att hjälpa andra som är i den sits hon varit i. Hon ser att de nu blir fler, och svara på frågan om hur man ska göra något åt det:

"- Det viktigaste som måste göras? Att unga får sysselsättning. Man kan inte se alla arbetslösa ungdomar utan lägenhet, möjlighet att plugga upp betyg och få jobb - och samtidigt förvånas över att kriminalitet och missbruk ökar"

Marias ord, inte mina, och bra mycket mer övertygande än om jag skulle ha sagt det.

Ilska

Jag är i grund och botten en ganska kontrollerad person - ibland kanske för kontrollerad. De som känner mig vet att jag sällan blir arg. Men ibland kan det hända att något letar sig förbi alla filter och kontrollmekanismer, och får även mig att tända till direkt. En sådan sak är det här. När jag läser det blir jag helt plötsligt glad att jag sitter ensam hemma vid min dator och inte har någon runt mig som hör mina spontana svordomar.

Ska man arbeta med att vidmakthålla svea rikes lag blir det väldigt märkligt om man själv har en annan definition av ett brott än vad lagen säger; en våldtäkt är en våldtäkt, ett nej är ett nej och våld är inte alltid fysiskt. (och jag tänker inte ens gå in på hur han förminskar oräkneliga brottsoffers lidande)

Man kan samtidigt inte låta bli att undra huruvida den aktuella personen är ensam om sina värderingar eller representerar många, och om problem med att få brottslingar dömda inte oftare bottnar i tillämpningen än i faktiska lagar.

Det är säkert att dra stora växlar på ett enskilt uttalande en trött söndagskväll, men tankarna dyker upp...

Uppdatering: det var visst inte bara jag som tyckte att det var bekymmersamt att hans definition av våldtäkt inte stämmer överens med lagen...

Omstart

Senaste veckan har präglats av att semestern är slut, på gott och ont.

Det som mestadels varit på ont är att få till dygnsrytmen så att man får sova någorlunda ordentligt (vilket för mig är minimum sex timmar ungefär). Lite jobbigt sådär i början, men det ska nog gå.

Det var kul att börja jobba igen däremot. En hel del att ta tag i, men det blev också en del resultat av det vi gjorde. Det är alltid skönt att kunna gå hem på fredagen och känna att man har gjort skäl för sin lön.

Nästa vecka blir lite andra omstarter, några smågrejor med kommunpolitiken. Det ska bli spännande att komma igång också med den, även om det kommer att vara en tuff höst. Ekonomisk kris och bristande regeringsansvar har lett till att vi tyvärr måste spara en hel del pengar, även inom gymnasieskolan där jag har lite större politiskt ansvar. Målet är att det ska drabba eleverna så lite som möjligt, men att helt undvika det är nog tyvärr omöjligt.

Det här blogginlägget är ju i sig en omstart, på mitt bloggande. Inser att efter en tvåmånaders bloggpaus, som i sig kommer efter att ha flyttat bloggen till ny adress rätt kort dessförinnan, så är det nog väldigt få som läser det här. Om det mot förmodan är någon som gör det så lämna gärna en liten kommentar.

Målet är att ha åtminstone två-tre politiska blogginlägg i veckan, och däremellan något mer triviala funderingar och reflektioner över mitt liv. Vi får se hur det går...