Kommunrankingar

Ett ständigt återkommande samtalsämne i kommunpolitikerna är olika rankingar. Ofta handlar de om företagsklimat eller attraktivitet som boendeort. Norrköping kommer sällan i topp på dessa. Delar av anlednignen handlar säkert om sådant vi kan och bör åtgärda, men det finns också kraftigt värderande inslag i flera av dem. Två exempel som ofta talar till Norrköpings nackdel:

1. Vi har ett rödgrönt styre med en i huvudsak socialdemokratisk politik, och har haft det rätt länge. Detta innebär en rätt hög skattenivå, samt att vi inte har den positiva syn på konkurrensutsättningar och privatiseringar som ofta rankas som "bra". Båda inslag som ofta sänker kommunen i rankningar, och båda sådant som inte alls är värderingsfritt att säga.

2. Vi är en stad där många har sin bakgrund antingen i svensk eller utländsk arbetarklass. Löne- och utbildningsnivån är relativt låg, och arbetslösheten relativt hög. Detta orsakar dessutom, i Norrköping liksom i andra städer, ett antal sociala problem som inte är unika för oss. (Däremot ska det erkännas att vi allt för sällan har några unikt bra lösningar på dessa problem)

Ovanstående är ingen ursäkt, men däremot en förklaring, till Norrköpings ranking i flera fall.

Sen finns det såklart även rankingar där vi klarar oss bra. Jag ska inte svära på att de är värderingsfria, men till exempel den här säger att vi är bäst i länet och hyggliga även i riket på kommunal miljöpolitik. Inte så illa.

Sommarvecka på jobbet

Medan landets politiska elit är på Gotland är vi vanliga gräsrötter (eller ja, lågnivåbyråkrater åtminstone ;-)) på kontoret trots att solen skiner. Jag lovar, jag hade inte hellre varit i Almedalen än på ett varmt kontor. Speciellt som ryktet säger att luftkonditioneringen funkar dåligt fram emot eftermiddagen...

Blir att ta tag i saker som antingen varit liggande för att de inte är brådskande, eller börja förbereda sånt som är långt fram. Och vara lite mer noga med att man är anställd på 75% än vad jag brukar vara...

Slutligen ett kort politiskt inslag - läs den här korta men intressanta reflektionen över socialdemokratins nutida bekymmer.

Uppdatering: luftkonditioneringen funkar faktiskt hyggligt på jobbet. Än så länge i alla fall.

Home, sweet home

Borta bra men hemma bäst. Så är det. Har precis kommit hem från en promenad runt Strömmen i Norrköping längs med ett av de finaste promenadstråken jag hittat hittills i Sverige. Naturskönt trots att det ligger bara några minuters promenad från Norrköpings absoluta innerstad (och från där jag bor för den delen).

Också skönt att sträcka på benen. Har blivit lite mycket stillasittande i veckan, dels på själva konferenserna jag varit på och dels under de ca 15o mil i bil som krävts för att ta sig till och från dem.

Om nån dryg timme blir det kubb med några bekanta i Folkparken - det gäller att njuta av solen medans man kan. Och hoppas att den är kvar om en vecka när min semester börjar...

Lyxproblem? Förmodligen

Jag erkänner. Den här veckan har jag lite lyxproblem. Två konferenser av olika slag har hamnat på samma vecka, och jag har nog tillbringat de tio minuter på kontoret som jag kommer att vara där den här veckan. Det är inte på något sätt några lyxgrejor i sig jag åker iväg på, utan ordentliga arbetskonferenser. Men de är i ganska lyxiga miljöer - kom hem från en konferensanläggning på Öland idag, och ska iväg till en på Västkusten i morgon. Vädret gör det ju inte direkt sämre. Samtal om sjukvårdens jobbiga och svåra frågor blev åtminstone lite lättare i gassande öländskt solsken.

Men, hade åtminstone den ena om inte båda varit på hemmaplan hade jag varit ännu nöjdare. Det är kanske arrogant, men jag kan ofta vara utan en hel del resor om det innebär att jag får sova i min egen säng och ha lite mer fritid. Och inte tillbringa massor med tid på resande fot - just nu känns ryggen nästan som formad efter ett bilsäte, och det lär inte vara bättre om sisådär tretton timmar när vi är framme på nästa konferensanläggning.

Jag har förvisso betydligt mindre och kortare resor än i mitt förra jobb, men ibland blir det ändå lite väl mycket på en kort tidsperiod. Samtidigt skäms jag lite över att känna så - många i både släkt och bekantskapskrets får aldrig åka längre på sin höjd in till kommunhuset för en planeringsdag nån gång om året, med en dagens lunch på närmaste restaurang.

För att försöka sammanfatta lite: Lyxproblem är också problem. Man skäms lite över att man har dem (förhoppningsvis) men de kan ändå vara jobbiga.

Tillbaka till vardagen. Eller nästan i alla fall.

Så är nu midsommarhelgen i princip slut, och det är snart dags att jobba igen. Blir dock inte riktigt en vanlig jobbvecka, utan den består i princip av två konferenser. En med sossarna i sjukvårdsregionen, och en med partidistriktet. Mycket jobb, men i trevliga miljöer.

Nästa vecka däremot tillbringas på kontoret med att göra klart några sista grejor från våren, och förbereda några saker inför hösten som kan göras redan nu. Efter det är det fem veckors härlig semester. Men mer om det när det börjar närma sig.

En liten politisk reflektion också. Några som definitivt inte har någon trivsam vardag just nu är de modiga människor i Iran som vågar stå upp för demokrati och fria val. Ett antal av dem verkar också ha gjort det med livet som insats. Sådant väcker många frågor hos mig. Är det okej av ett land att behandla sin befolkning hur som helst? De flesta, inklusive jag själv, svarar instinktivt ett tydligt NEJ på den frågan. Men samtidigt väcks frågan vem som ska hindra det om övergrepp från staten eller en regim ändå sker. Och om dubbelmoral, för en av de stater i världen som definitivt inte behandlar sin befolkning schysst är ju Kina, som också har bland världens starkaste militärmakter. Ingen har utan storkrig förmågan att få dem att göra något mot deras vilja.

Vad är då lösningen? Några enkla svar har jag inte (då hade jag suttit och tittat på ett Nobelpris i bokhyllan) men det krävs handling. Stark diplomati, och att sätta humanitära intressen över ekonomiska när de krockar. Aktivt stöd till demokratirörelser även när landets regim inte tycker om det, överallt i världen. Säkert mycket mer jag inte kommer på en trött söndagkväll.

Nåja, nog för nu. Bloggar mer senare i veckan.

Midsommar

Har nu packat väska och påsar inför midsommarfirandet. Ska bli riktigt trevligt, inte minst att träffa några människor man bara ser några enstaka gånger per år numera.

Förutom vädret är väl då allt klart för en trevlig helg. Men mirakel med midsommarvädret har väl skett förr.

Jag tar en liten bloggpaus över midsommar (spännande grej för en blogg som bara funnits en vecka) och det kan också bli lite sparsamt med bloggandet veckan efter, då jag är på två olika konferenser med jobbet.

Och, inte att förglömma, så vill jag önska det lilla fåtal som mot alla odds läser denna blogg en riktigt trevlig midsommar.

Sommar, sol och besparingar

Njuter av vädret, även om jag inte kunnat vara ute så mycket. Har ägnat större delen av dagen på nämndmöte, och diskuterat framför allt hur vi ska klara av en bra gymnasieskola för våra elever när de ekonomiska ramarna minskar på grund av ekonomisk kris och en regering som bara på marginalen vill använda statens pengar för att värna välfärden.

Runt lunch hade vi ett gäng gymnasielärare utanför som demonstrerade mot besparingar, och mot att det nu ska vara samma krav på hur mycket undervisningstid lärarna ska ha med eleverna på alla kommunala skolor (vilket betyder att en hel del får mer, dock inte mer än vad man på många andra skolor redan har och klarar av).

Jag förstår deras oro och frustration. Jag är för min del orolig för hur de närmaste åren ska drabba eleverna. Det är därför vi från nämnden har sagt att de besparingar som måste göras de närmaste åren på gymnasieskolorna i möjligaste mån ska tas på sådant som inte direkt drabbar eleverna (exempelvis en översyn av ledningsstrukturen och administrationen på de kommunala skolorna). Men det går nog inte att göra fullt ut, och därför är även jag orolig.

Däremot har jag mindre förståelse för hur vissa personer väljer att visa sin frustration. Det vore olämpligt av mig att ge ut detaljer jag hört här, men att säga att problem inte går att lösa är nog det enda sättet att göra det omöjligt att lösa dem. En genomnegativ attityd tjänar ingen på, allra minst våra elever (som ändå är de skolan är till för).

Nåväl, nu är det snart midsommar. Ska firas i goda vänners sällskap. Jag fick i uppdrag bland annat att fixa färskpotatisen till sällskapet på ca 20 vuxna och några barn, och jag undrar om jag nånsin förr köpt 5,9 kilo potatis på en gång...

Regeringen bekämpar symptom och missar grundorsaken

Som en del i den nya skollagen föreslår regeringen med Jan Björklund i spetsen att man inte ska få läsa redan godkända gymnasiekurser på Komvux. Att man insett att det är ett problem att folk gör det är bra, men man drar helt felaktiga slutsatser.

Grundproblemet är inte att folk läser upp betyg på Komvux. Det är i stället ett symptom på i grunden osunda antagningsregler till högskola och universitet. För att komma in på ett antal "topputbildningar" typ läkare måste du ha absoluta maxbetyg, och för det mesta tur med lottning ovanpå det.

Jag har ofta ställt mig frågan varför det är relevant att en läkare som ska behandla mig ska ha haft MVG i bild, historia eller geografi. Jag är mer intresserad av att läkaren har ett bra bemötande, och kan läkaryrket ordentligt. Där tror jag faktiskt inte bildbetyget spelar roll.

Det har funnits tankar, exempelvis i antagningsutredningen som presenterades för något eller några år sedan, om att sätta ett tak vid ett snitt på 18,5 betygspoäng (alltså ett snitt något närmare MVG än VG, men som tillåter några godkända eller väl godkända betyg) och inte räkna snittpoäng högre än så. Anledningen är att man inte upplevde några faktiskt skillnader i studieresultat bland de som har högre snitt än så. Jag tror det är klokt tänkt. Ta bort behovet av att betygskomplettera snarare än möjligheten till det.

Gör man som regeringen gör nu är risken att elever hamnar i kläm. Vi vet av erfarenhet att många (om än inte alla) elever från studieovana hem med arbetarklassbakgrund har svårare i skolan eftersom man inte har samma möjlighet att vara förberedd och få hjälp hemifrån. Det problemet blir ännu större om det enda som står till buds är egenstudier som dessutom inte ger studiemedel att försörja sig på. Tyvärr riskerar det i förlängningen att leda till en än större social snedrekrytering till läkarlinjen och andra högkvalificerade universitetsutbildningar.

Vad ska man då göra i stället? Bygg ut komvux (kräver regeringspengar), ändra antagningssystemet till högskolan och bygg ut de utbildningar typ läkarlinjen där det faktiskt behövs långt fler än vad som utbildas (vilket då också får effekten att betygssnittet för att komma in sänks något och färre behöver betygskomplettera).

Slö- och festlördag

Det andra inlägget blir lättsammare än det första. Har en väldigt slö lördag. Det är skönt, men å andra sidan får jag göra allt som ändå behöver göras under helgen i morgon, så det straffar sig i slutändan.

Ikväll ska jag på en god väns examensfest. Lite avundssjuk på att hon lyckats få ihop en magisterexamen - själv har jag inte klarat av nån examen alls. Visserligen skulle jag kunna klara av en kandidatexamen med en termins studier, och visserligen jobbar jag med ungefär det jag pluggat till även utan examen, men den dag man vill byta spår i karriären är nog den där examen ruskigt bra att ha.

Men, nog med grubblerier. Ikväll är det fest!

Upprörande dålig journalistik

... är vad Politikerbloggen och TV4 ägnar sig åt när de tolkar den "undersökning" de har gjort. Jag hade egentligen tänkt mig ett annat ämne, men detta får bli vad jag ägnar den första bloggposten på denna nya blogg åt.

Man borde kanske vara luttrad, men jag kan inte undgå att bli förbannad. Det är ett gäng med billiga knep och övertolkningar man ägnar sig åt. Låt mig därför få ägna denna bloggpost åt att såga deras undersökning, ungefär som de sågar Mona. Fast något sakligare.

Man har skickat mail till 6500 socialdemokrater. Om jag minns rätt har vi en hygglig bit över 10 000 medlemmar med allmänna förtroendeuppdrag, och ungefär 100 000 allt som allt. Man har också mailat var femtonde socialdemokrat, och ungefär hälften av dem med allmänna förtroendeuppdrag. Jag var för övrigt en av dem som fick mailet.

Av dessa svarar inte ens var fjärde, totalt ca 1500. Jag var en av dem som inte svarade, då jag misstänkte att undersökningen skulle tolkas osakligt. Ungefär som har skett.

Av dem som faktiskt svarat (där man lätt kan anta att de som redan innan har någon form av agg mot Mona Sahlin är överrepresenterade) säger var tredje att förtroendet för Mona påverkats negativt av valresultatet. Wow, man har hittat 500 sossar av 100 000 som tycker att ett rätt dåligt valresultat påverkat förtroende för partiledaren negativt. Jag kan lova att det var minst lika många som tyckte detsamma om Göran Persson 2004, 1999 och 1998. Kanske fler.

Sen gör man en grej av att "bara" 13% säger att förtroendet påverkats mycket positivt. Notera formuleringen och skillnaden gentemot tidigare "Negativt" gentemot "mycket positivt". Med största sannolikhet har man i den negativa siffran räknat både "mycket negativt" och "negativt", medan man i den positiva bara räknat den ena. Läser man statistik på det sättet kan jag bevisa rätt mycket, kan jag säga.

Men låt oss inte stanna där. Senare konstaterar man att 28 av 100 har svarat att de har "mycket litet eller litet" förtroende för Mona Sahlin, medan "bara" 26 av 100 har gett maxbetyget. Här säger man rakt ut att man inte jämfört samma antal steg på skalan. Kanske för att ganska många svarat det nästa högsta alternativet kan man gissa? Det blir ju inget roligt att säga "klar majoritet stödjer Mona"...

Lite enkel mattematik. Om 28 av 100 som svarat säger att de har litet eller mycket litet förtroende för mona är det ungefär 420 av de 1500 som svarat. Eller annorlunda uttryckt, mindre än fyra procent av de som faktiskt har ett allmänt förtroendeuppdrag och ca fyra promille av medlemskåren. Definitivt inte "var fjärde S-politiker".

Sedan en liten brasklapp: Självklart ska man ta den kritik som finns på allvar. Självklart ska man kunna vara kritisk mot valresultatet. Jag tycker att det var ett dåligt val, även om jag inte tycker att det var ett katastrofval (mer än regionalt och lokalt i Stockholm). Men dessa saker är ingen ursäkt för billig kampanjournalistik, hemmasnickrad låtsasstatistik och groteska övertolkningar.

Under uppbyggnad

Hej! Här håller jag på och bygger upp en ny blogg. Har tidigare bloggat på S-info, men när jag nu efter en tids uppehåll tänkte göra en nystart byter jag också bloggportal.

Mer kommer senare.