Avslutar med några bildminnen från förra året.
lördag 29 augusti 2009
Reseminnen och resedrömmar
Jag sitter och slösurfar framför datorn och hittar av en slump den här sidan. Flera minnen från förra årets semester på Sicilien kommer tillbaka, och det var verkligen en av årets höjdpunkter. Väder, natur, kultur, historia, mat- (och inte minst dryckes-)kultur, och mycket mer. Och då hann vi ändå bara se några små delar av Sicilien - delar av Palermo, några andra ställen i norra Sicilien samt Etna och Taormina på östra delen. Större delen - inklusive ställen som Messina och Syrakusa men också tex Siciliens inland och syd/västkusten är fortfarande helt obesökta. Drömmer mig tillbaka på semester något kommande år... Någon som vill hänga på? ;-)
Avslutar med några bildminnen från förra året.




Avslutar med några bildminnen från förra året.
fredag 28 augusti 2009
På gång...
Om det varit någon slags mjukstart på hösten så är den nu över. Kalendern är rätt mörbultad (åtminstone i veckorna - jag ska erkänna att mina helger för det mesta är rätt ok. Det finns fördelar med att vara "partist" snarare än SSUare). Möten följer på seminarier följer på konferenser följer på möten... Men det mesta är faktiskt hyggligt intressant och givande.
Ett exempel är seminariet jag höll i igår, om utbildningspolitik inför arbetet med Socialdemokraterna i Östergötlands regionalpolitiska handlingsprogram. Många bra diskussioner om hur vi gemensamt i länet kan ge människor en bättre chans till utbildning (och därmed jobb) genom samarbete och framsynta lösningar.
Ett annat är att partidistriktets styrelse idag beslutade att skicka ut förslaget till hälso- och sjukvårdspolitiskt program på remiss. (det blir offentligt nån gång närmaste veckan om någon undrar) Jag har hållt i pennan (eller ja, tangentbordet) och stått för formuleringskonsten i större delen av det, även om det självklart är den utsedda arbetsgruppen som bestämt vilka åsikter som ska stå där. Ska bli väldigt intressant att se vad partimedlemmar och andra tycker om det vi skrivit ihop.
Nu blir det fredagkväll med en god köttbit, och en hyrd dvd-film som tidsfördriv. I morgon lite jobb med ett gruppmöte på dagen, men sen helg på riktigt..
Ett exempel är seminariet jag höll i igår, om utbildningspolitik inför arbetet med Socialdemokraterna i Östergötlands regionalpolitiska handlingsprogram. Många bra diskussioner om hur vi gemensamt i länet kan ge människor en bättre chans till utbildning (och därmed jobb) genom samarbete och framsynta lösningar.
Ett annat är att partidistriktets styrelse idag beslutade att skicka ut förslaget till hälso- och sjukvårdspolitiskt program på remiss. (det blir offentligt nån gång närmaste veckan om någon undrar) Jag har hållt i pennan (eller ja, tangentbordet) och stått för formuleringskonsten i större delen av det, även om det självklart är den utsedda arbetsgruppen som bestämt vilka åsikter som ska stå där. Ska bli väldigt intressant att se vad partimedlemmar och andra tycker om det vi skrivit ihop.
Nu blir det fredagkväll med en god köttbit, och en hyrd dvd-film som tidsfördriv. I morgon lite jobb med ett gruppmöte på dagen, men sen helg på riktigt..
Etiketter:
jobb,
vardagsliv
torsdag 27 augusti 2009
Länge leve hyresrätten!
En av de saker jag är rätt nöjd med i mitt liv är mitt boende. Jag bor i en stor tvåa i Norrköping, med gott om utrymme. Och jag har den stora glädjen att vara en nöjd kund hos Hyresbostäder, Norrköpings kommunala allmännyttiga bostadsbolag. Det passar mig alldeles utmärkt av flera skäl.
En är att jag faktiskt inte vill engagera mig sådär jättemycket i mitt boende. Dels vill jag ägna den fritid jag har efter att jag försökt sköta jobb och uppdrag åt annat, framför allt umgås med vänner men också exempelvis böcker, musik och film. Jag är också rätt opraktisk och finner inget nöje i att tapetsera, måla eller spika. Be mig inte sköta en trädgård, åtminstone inte utan tydlig bruksanvisning, för den kommer inte att överleva sådär värst länge. Jag är med andra ord jättenöjd med att kunna skicka in en kort felanmälan på Hyresbostäders hemsida, och något mindre än 48 timmar senare komma hem och se att det jag anmälde (en lös list i ett hörn av sovrummet) vara åtgärdat, trots att det inte på något sätt var brådskande.
På min gård har vi dessutom en hyggligt aktiv lokalavdelning av Hyresgästföreningen, där några eldsjälar sliter hårt för att både få en bra miljö på gården och arrangera ett par sociala tillställlningar per år där vi grannar träffas och lär känna varandra. Allt som allt är jag väldigt nöjd - hyresrätt är min grej.
En är att jag faktiskt inte vill engagera mig sådär jättemycket i mitt boende. Dels vill jag ägna den fritid jag har efter att jag försökt sköta jobb och uppdrag åt annat, framför allt umgås med vänner men också exempelvis böcker, musik och film. Jag är också rätt opraktisk och finner inget nöje i att tapetsera, måla eller spika. Be mig inte sköta en trädgård, åtminstone inte utan tydlig bruksanvisning, för den kommer inte att överleva sådär värst länge. Jag är med andra ord jättenöjd med att kunna skicka in en kort felanmälan på Hyresbostäders hemsida, och något mindre än 48 timmar senare komma hem och se att det jag anmälde (en lös list i ett hörn av sovrummet) vara åtgärdat, trots att det inte på något sätt var brådskande.
På min gård har vi dessutom en hyggligt aktiv lokalavdelning av Hyresgästföreningen, där några eldsjälar sliter hårt för att både få en bra miljö på gården och arrangera ett par sociala tillställlningar per år där vi grannar träffas och lär känna varandra. Allt som allt är jag väldigt nöjd - hyresrätt är min grej.
Etiketter:
bostadspolitik,
vardagsliv
onsdag 26 augusti 2009
Vampyrer i populärkulturen
Jag har just sett Sverigepremiären av serien "True Blood" på SVT. Vad jag förstått har den gjort succé i USA, och det första avsnittet verkade lovande. Både True Blood och Twilight (såväl böcker som filmer) är exempel på att vampyrer, enkelt uttryckt, säljer nu för tiden. Personer som är bland de mest framångsrika serieproducenterna i världen ägnar sig åt att göra serier som True Blood. Frågan är varför?
Jag ska till att börja med erkänna att jag är rätt fascinerad av vampyrberättelser jag med. Men, vill jag hävda om någon vill kalla mig för trendföljare, jag var det åratal innan det var inne att vara det.
Anledningarna till att vampyrberättelser fascinerar tror jag är många, och jag är inte kulturvetare nog att ge något jättebra svar. Men vampyrer för med sig en fascinerande blandning av skräck och erotik, overklighet i en verklig miljö, och något förbjudet som samtidigt känns lockande någonstans i vårt inre (evigt liv men till ett hemskt pris för att överförenkla). Vampyrer är, allt som oftast, vackra men dödliga.
Som flertalet berättelser är skrivna handlar det också om vampyrer som gömmer sig i en värld skrämmande lik vår egen. Även om vi (de flesta av oss i alla fall) vet att det hela inte är verkligt finns det ändå nån liten röst inom oss som viskar "tänk om det kanske ändå kan vara så här..." Vi vet intellektuellt att den har fel, men den appellerar ändå till något inom oss.
Just konsten att beskriva något overkligt så att man riktigt kan se det framför sig och nästan, nästan tro att det är verkligt är för mig det viktigaste kännetecknet för en riktigt bra författare inom såväl skräckgenren som fantasy och science fiction.
Rekommendationer för den som vill ha mer än True Blood och Twilight:
Med lite litterär kvalitet (och superb berättarkonst): Anne Rice med sin vampyrkrönika (Vampire Cronicles, bör läsas på det orginalspråket engelska). Berättelse som ständigt utvecklas, och i flera böcker på ett fascinerande sätt beskriver psykologin i att vara vampyr. Första boken är en vampyrs bekännelse som också är en hygglig film (tror den heter interview with the vampire på engelska) och det finns cirka tiotalet till, plus några som knyter ihop serien med Rices Mayfair Cronicles
För den som gillar det lite mer utflippade (jag blir mindre och mindre förtjust för varje bok ska sägas även om de första var hyggligt bra) finns Anita Blake, Vampire hunter-serien. Jag tänker inte bemöda mig med någon längre beskrivning.
Som avslutning lite gratisreklam: ett jättebra ställe att hitta böcker, och i viss mån filmer, inom genren är Science Fiction-bokhandeln
Jag ska till att börja med erkänna att jag är rätt fascinerad av vampyrberättelser jag med. Men, vill jag hävda om någon vill kalla mig för trendföljare, jag var det åratal innan det var inne att vara det.
Anledningarna till att vampyrberättelser fascinerar tror jag är många, och jag är inte kulturvetare nog att ge något jättebra svar. Men vampyrer för med sig en fascinerande blandning av skräck och erotik, overklighet i en verklig miljö, och något förbjudet som samtidigt känns lockande någonstans i vårt inre (evigt liv men till ett hemskt pris för att överförenkla). Vampyrer är, allt som oftast, vackra men dödliga.
Som flertalet berättelser är skrivna handlar det också om vampyrer som gömmer sig i en värld skrämmande lik vår egen. Även om vi (de flesta av oss i alla fall) vet att det hela inte är verkligt finns det ändå nån liten röst inom oss som viskar "tänk om det kanske ändå kan vara så här..." Vi vet intellektuellt att den har fel, men den appellerar ändå till något inom oss.
Just konsten att beskriva något overkligt så att man riktigt kan se det framför sig och nästan, nästan tro att det är verkligt är för mig det viktigaste kännetecknet för en riktigt bra författare inom såväl skräckgenren som fantasy och science fiction.
Rekommendationer för den som vill ha mer än True Blood och Twilight:
Med lite litterär kvalitet (och superb berättarkonst): Anne Rice med sin vampyrkrönika (Vampire Cronicles, bör läsas på det orginalspråket engelska). Berättelse som ständigt utvecklas, och i flera böcker på ett fascinerande sätt beskriver psykologin i att vara vampyr. Första boken är en vampyrs bekännelse som också är en hygglig film (tror den heter interview with the vampire på engelska) och det finns cirka tiotalet till, plus några som knyter ihop serien med Rices Mayfair Cronicles
För den som gillar det lite mer utflippade (jag blir mindre och mindre förtjust för varje bok ska sägas även om de första var hyggligt bra) finns Anita Blake, Vampire hunter-serien. Jag tänker inte bemöda mig med någon längre beskrivning.
Som avslutning lite gratisreklam: ett jättebra ställe att hitta böcker, och i viss mån filmer, inom genren är Science Fiction-bokhandeln
Etiketter:
böcker,
film,
populärkultur,
vampyrer
Odiplomatisk diplomati
Jag hade tänkt att nu i kväll skriva ett funderande blogginlägg kring bråket med Israel om en av världens nu kanske mest kända artiklar i Aftonbladet. Sen slog det mig att Teresa redan hade gjort det, förmodligen bättre än vad jag skulle ha gjort.
Som politisk sekreterare finns det ett antal budord för att klara av arbetet. Ett av dem skulle jag formulera så här: du skall icke skriva det, som någon annan redan skrivit bättre.
Två korta kommentarer bara:
- Israels regering har verkligen ingen diplomatisk självbevarelsedrift. Flera i min bekantskapskrets som i Israel-Palestinakonflikten i huvudsak sympatiserar med Israel skakar just nu på huvudet och funderar över sina ställningstaganden.
- Det måste vara så att man kan kritisera Israel utan att det blir kritik mot judar eller judendomen. Ingen stat, ingen regering, kan någonsin vara höjd bortom all kritik. Eller ställas över yttrande- och tryckfriheten.
Som politisk sekreterare finns det ett antal budord för att klara av arbetet. Ett av dem skulle jag formulera så här: du skall icke skriva det, som någon annan redan skrivit bättre.
Två korta kommentarer bara:
- Israels regering har verkligen ingen diplomatisk självbevarelsedrift. Flera i min bekantskapskrets som i Israel-Palestinakonflikten i huvudsak sympatiserar med Israel skakar just nu på huvudet och funderar över sina ställningstaganden.
- Det måste vara så att man kan kritisera Israel utan att det blir kritik mot judar eller judendomen. Ingen stat, ingen regering, kan någonsin vara höjd bortom all kritik. Eller ställas över yttrande- och tryckfriheten.
Etiketter:
aftonbladet,
Israel
tisdag 25 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
Moderaternas knepiga biståndsargumentation
Det är inte så ofta man ser en minister argumentera för att hennes eller hans ansvarsområde ska få mindre pengar. Men det är just det Gunilla Carlsson, biståndsminister gör. Det är kanske inte så förvånande eftersom hennes parti länge och konsekvent drivit på för att vi ska minska biståndet.
De har en poäng i sin argumentation: vi har länge fokuserat för lite på kvaliteten i biståndet, och trott att det räckt att ge pengar. Uppföljningen behöver bli bättre (och har vad jag förstått blivit det under senare år, även innan regeringsskiftet). Vi behöver ha tydliga mål, och ge så lite som möjligt i fria pengasummor utan snarare till specifika projekt - i första hand ge skördeträskor och utsäde snarare än mat. Å andra sidan hjälper skördetröskorna inte så mycket under akut svält, så helt konsekvent kan man inte vara.
Vi hör också sällan medierapporter om de många lyckade exempel som finns vad gäller både demokratibistånd och utvecklingsbistånd. Vid närmare eftertanke är det sällan jag hör Gunilla Carlsson prata om dem heller.
Sedan till min största invändning: de målar de upp en skenbild av att det finns en självklar motsättning mellan kvalitet och kvantitet på biståndet. Givet att vi sköter kontroll och uppföljning så ser jag ingen som helst anledning till att det skulle vara så.
Vad är då slutsatsen? Ja, vi ska ha mer kvalitet i biståndet. Men nej, det är ingen ursäkt till att ge mindre. Effekten av biståndet är ungefär så här om ni ursäktar en kort mattematisk exposé: effekt=kvalitet x kvantitet.
Eller, kort och gott, satsar vi på båda kan vi göra oändligt mycket mer för världens fattiga och förtryckta.
De har en poäng i sin argumentation: vi har länge fokuserat för lite på kvaliteten i biståndet, och trott att det räckt att ge pengar. Uppföljningen behöver bli bättre (och har vad jag förstått blivit det under senare år, även innan regeringsskiftet). Vi behöver ha tydliga mål, och ge så lite som möjligt i fria pengasummor utan snarare till specifika projekt - i första hand ge skördeträskor och utsäde snarare än mat. Å andra sidan hjälper skördetröskorna inte så mycket under akut svält, så helt konsekvent kan man inte vara.
Vi hör också sällan medierapporter om de många lyckade exempel som finns vad gäller både demokratibistånd och utvecklingsbistånd. Vid närmare eftertanke är det sällan jag hör Gunilla Carlsson prata om dem heller.
Sedan till min största invändning: de målar de upp en skenbild av att det finns en självklar motsättning mellan kvalitet och kvantitet på biståndet. Givet att vi sköter kontroll och uppföljning så ser jag ingen som helst anledning till att det skulle vara så.
Vad är då slutsatsen? Ja, vi ska ha mer kvalitet i biståndet. Men nej, det är ingen ursäkt till att ge mindre. Effekten av biståndet är ungefär så här om ni ursäktar en kort mattematisk exposé: effekt=kvalitet x kvantitet.
Eller, kort och gott, satsar vi på båda kan vi göra oändligt mycket mer för världens fattiga och förtryckta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
