Bra helg

Jag ska alldeles strax gå och lägga mig efter en bra helg.

- Första maj var en bra men lång dag - jag deltog i firandena både i Norrköping och Linköping. Många slöt upp och demonstrerade, för en politik för jobb och rättvisa, mot den orättvisa politik regeringen för nu. Ett gäng med bra tal hölls, från både rutinerade och nyare förstamaj-talare. Mikael Wiehe var dessutom riktigt bra när han spelade i Linköping.

- Dagen tillbringades till större delen med att hjälpa några goda vänner att flytta. Skönt med lite kroppsarbete när man oftast tillbringar dagarna på kontor och i mötesrum.

- Kvällen avslutades med att se Sveriges nästa finansminister Tomas Östros ge ett starkt och bra intryck mot en blek Anders Borg.

Allt som allt, en bra helg.

Kvällsblogg om knasig moderatpolitik

Sitter hemma, här ätit middag (nåja, mat åtminstone) och tänkte blogga lite om regeringens märkliga besked att hela det extra statsbidraget till kommuner och landsting försvinner 2011. Det är många miljarder mindre till välfärden, till skolan, äldreomsorgen och sjukvården. Jag märkte dock att Teresa Carvalho redan har skrivit bra om det. Det är ett väldigt märkligt besked.

För övrigt är anledningen till att jag inte bloggat så mycket senaste dagarna att det varit lite mycket varje dag så att den kreativa energin inte riktigt räckt till. Men det ska bli bättring på det.

Påskledigt

Om någon är lite orolig för att jag återgått till den bloggdvala som rådde från jul fram tills för nån dryg vecka sen så kan jag trösta er med så inte är fallet- jag njuter bara av en välbehövlig påskledighet och tar det väldigt lugnt. Kom precis hem från släktens traditionella påskmiddag och i övrigt är det mest vila och kulturkonsumtion (från hemmet, ska tilläggas. Det vill säga musiklyssnande och filmtittande).

Glad påsk på er!

Föreningsnörd, javisst

Jag erkänner. Villigt. Jag är en föreningsnörd. Jag tycker om att arbeta i föreningar och i föreningsstyrelser, och jag tillhör också den skara som också tycker om det administrativa arbetet som tex kassör eller sekreterare. Jag tycker det är roligt, engagerande och intressant. I rätt sällskap åtminstone kan jag ha kul en sen kväll klistrandes adressetiketter till ett utskick, eller sittandes med bokföring en söndag på en expedition.

Det bottnar i flera saker. Dels så är det viktigt, och handlar om demokratins infrastruktur i någon mån. Genom protokoll, bokföring och mycket annat så håller man koll på att en förening sköts som den ska och kan bevisa för medlemmar och andra att allt gått rätt till. Man håller också ordning så att man vet vad som gäller, vilka pengar man har och vad man kan göra. Det blir ordning och reda, och bättre förutsättningar för att göra kul och bra verksamhet. Man tar ansvar, och det leder till bra saker som både man själv och andra kan ta del av. Det finns en och annan i SSU som genom åren hört mig hålla brandtal om detta, och jag tror stenhårt på det. Kassörer, sekreterare och andra är föreningslivets och demokratins tysta hjältar - dömda till att oftast bara märkas när de INTE gör sitt jobb. Men helt nödvändiga för att det ska funka.

En annan anledning är att man träffar så mycket människor, och trots vad jag nyss skrev faktiskt får rätt så mycket uppskattning. Jag har lärt känna människor genom föreningslivet, främst politiken men också andra delar, som i vissa fall blivit vänner för livet och i de allra flesta fall blivit värdefulla vänskaper och bekantskaper. Flertalet skulle jag aldrig ha träffat annars.

Man lär sig också mycket, som man har nytta av i alla möjliga sammanhang. För att bara ta ett exempel - jag kan tillräckligt mycket bokföring, utan en kurs på universitetsnivå, för att klara av ett hyggligt avancerat ekonomiassistentsjobb, kanske ett enklare ekonomjobb (definitivt om det var i föreningslivet). Och inte bara det, jag har genom åren lärt mig enormt mycket om allt mellan himmel och jord. Både färdighetsmässigt, kunskapsmässigt och om hur människor är och fungerar.

Nu tillhör jag också dem som inte bara tycket det här är roligt - jag tycker om att prata om det och hålla utbildningar om det. Just därför är det jättekul att jag just nu får hjälpa ABF att hålla en bokföringsutbildning. Jag har nåt litet lärarbehov inom mig som vill komma ut - eller kanske snarare folkbildarbehov ska jag säga. Jag känner inget behov av att jobba i en skola, däremot tycker jag att det är jättekul att hålla utbildningar. Det är nog den enskilda arbetsuppgift jag saknar absolut mest från förra jobbet.

Till sist ska det nog erkännas att det här erkännandet inte är mycket till erkännande, om ni hänger med. De som känner mig vet detta väldigt väl. Jag fick mitt första kassörsuppdrag i januari 1998, 15 år gammal, och har nog präglats en del av det ;-)

Världen bjuder på många överraskningar...

... som till exempel att jag kan bli hyfsat bra på bild Några exempel från dagen:

Jag hjälpte till och jobbade på en utbildning med partiet idag, och när fotografen är ledig passar man ju så klart på. Är förvånansvärt nöjd.

Omstart

Senaste veckan har präglats av att semestern är slut, på gott och ont.

Det som mestadels varit på ont är att få till dygnsrytmen så att man får sova någorlunda ordentligt (vilket för mig är minimum sex timmar ungefär). Lite jobbigt sådär i början, men det ska nog gå.

Det var kul att börja jobba igen däremot. En hel del att ta tag i, men det blev också en del resultat av det vi gjorde. Det är alltid skönt att kunna gå hem på fredagen och känna att man har gjort skäl för sin lön.

Nästa vecka blir lite andra omstarter, några smågrejor med kommunpolitiken. Det ska bli spännande att komma igång också med den, även om det kommer att vara en tuff höst. Ekonomisk kris och bristande regeringsansvar har lett till att vi tyvärr måste spara en hel del pengar, även inom gymnasieskolan där jag har lite större politiskt ansvar. Målet är att det ska drabba eleverna så lite som möjligt, men att helt undvika det är nog tyvärr omöjligt.

Det här blogginlägget är ju i sig en omstart, på mitt bloggande. Inser att efter en tvåmånaders bloggpaus, som i sig kommer efter att ha flyttat bloggen till ny adress rätt kort dessförinnan, så är det nog väldigt få som läser det här. Om det mot förmodan är någon som gör det så lämna gärna en liten kommentar.

Målet är att ha åtminstone två-tre politiska blogginlägg i veckan, och däremellan något mer triviala funderingar och reflektioner över mitt liv. Vi får se hur det går...

Home, sweet home

Borta bra men hemma bäst. Så är det. Har precis kommit hem från en promenad runt Strömmen i Norrköping längs med ett av de finaste promenadstråken jag hittat hittills i Sverige. Naturskönt trots att det ligger bara några minuters promenad från Norrköpings absoluta innerstad (och från där jag bor för den delen).

Också skönt att sträcka på benen. Har blivit lite mycket stillasittande i veckan, dels på själva konferenserna jag varit på och dels under de ca 15o mil i bil som krävts för att ta sig till och från dem.

Om nån dryg timme blir det kubb med några bekanta i Folkparken - det gäller att njuta av solen medans man kan. Och hoppas att den är kvar om en vecka när min semester börjar...

Lyxproblem? Förmodligen

Jag erkänner. Den här veckan har jag lite lyxproblem. Två konferenser av olika slag har hamnat på samma vecka, och jag har nog tillbringat de tio minuter på kontoret som jag kommer att vara där den här veckan. Det är inte på något sätt några lyxgrejor i sig jag åker iväg på, utan ordentliga arbetskonferenser. Men de är i ganska lyxiga miljöer - kom hem från en konferensanläggning på Öland idag, och ska iväg till en på Västkusten i morgon. Vädret gör det ju inte direkt sämre. Samtal om sjukvårdens jobbiga och svåra frågor blev åtminstone lite lättare i gassande öländskt solsken.

Men, hade åtminstone den ena om inte båda varit på hemmaplan hade jag varit ännu nöjdare. Det är kanske arrogant, men jag kan ofta vara utan en hel del resor om det innebär att jag får sova i min egen säng och ha lite mer fritid. Och inte tillbringa massor med tid på resande fot - just nu känns ryggen nästan som formad efter ett bilsäte, och det lär inte vara bättre om sisådär tretton timmar när vi är framme på nästa konferensanläggning.

Jag har förvisso betydligt mindre och kortare resor än i mitt förra jobb, men ibland blir det ändå lite väl mycket på en kort tidsperiod. Samtidigt skäms jag lite över att känna så - många i både släkt och bekantskapskrets får aldrig åka längre på sin höjd in till kommunhuset för en planeringsdag nån gång om året, med en dagens lunch på närmaste restaurang.

För att försöka sammanfatta lite: Lyxproblem är också problem. Man skäms lite över att man har dem (förhoppningsvis) men de kan ändå vara jobbiga.

Tillbaka till vardagen. Eller nästan i alla fall.

Så är nu midsommarhelgen i princip slut, och det är snart dags att jobba igen. Blir dock inte riktigt en vanlig jobbvecka, utan den består i princip av två konferenser. En med sossarna i sjukvårdsregionen, och en med partidistriktet. Mycket jobb, men i trevliga miljöer.

Nästa vecka däremot tillbringas på kontoret med att göra klart några sista grejor från våren, och förbereda några saker inför hösten som kan göras redan nu. Efter det är det fem veckors härlig semester. Men mer om det när det börjar närma sig.

En liten politisk reflektion också. Några som definitivt inte har någon trivsam vardag just nu är de modiga människor i Iran som vågar stå upp för demokrati och fria val. Ett antal av dem verkar också ha gjort det med livet som insats. Sådant väcker många frågor hos mig. Är det okej av ett land att behandla sin befolkning hur som helst? De flesta, inklusive jag själv, svarar instinktivt ett tydligt NEJ på den frågan. Men samtidigt väcks frågan vem som ska hindra det om övergrepp från staten eller en regim ändå sker. Och om dubbelmoral, för en av de stater i världen som definitivt inte behandlar sin befolkning schysst är ju Kina, som också har bland världens starkaste militärmakter. Ingen har utan storkrig förmågan att få dem att göra något mot deras vilja.

Vad är då lösningen? Några enkla svar har jag inte (då hade jag suttit och tittat på ett Nobelpris i bokhyllan) men det krävs handling. Stark diplomati, och att sätta humanitära intressen över ekonomiska när de krockar. Aktivt stöd till demokratirörelser även när landets regim inte tycker om det, överallt i världen. Säkert mycket mer jag inte kommer på en trött söndagkväll.

Nåja, nog för nu. Bloggar mer senare i veckan.

Midsommar

Har nu packat väska och påsar inför midsommarfirandet. Ska bli riktigt trevligt, inte minst att träffa några människor man bara ser några enstaka gånger per år numera.

Förutom vädret är väl då allt klart för en trevlig helg. Men mirakel med midsommarvädret har väl skett förr.

Jag tar en liten bloggpaus över midsommar (spännande grej för en blogg som bara funnits en vecka) och det kan också bli lite sparsamt med bloggandet veckan efter, då jag är på två olika konferenser med jobbet.

Och, inte att förglömma, så vill jag önska det lilla fåtal som mot alla odds läser denna blogg en riktigt trevlig midsommar.

Sommar, sol och besparingar

Njuter av vädret, även om jag inte kunnat vara ute så mycket. Har ägnat större delen av dagen på nämndmöte, och diskuterat framför allt hur vi ska klara av en bra gymnasieskola för våra elever när de ekonomiska ramarna minskar på grund av ekonomisk kris och en regering som bara på marginalen vill använda statens pengar för att värna välfärden.

Runt lunch hade vi ett gäng gymnasielärare utanför som demonstrerade mot besparingar, och mot att det nu ska vara samma krav på hur mycket undervisningstid lärarna ska ha med eleverna på alla kommunala skolor (vilket betyder att en hel del får mer, dock inte mer än vad man på många andra skolor redan har och klarar av).

Jag förstår deras oro och frustration. Jag är för min del orolig för hur de närmaste åren ska drabba eleverna. Det är därför vi från nämnden har sagt att de besparingar som måste göras de närmaste åren på gymnasieskolorna i möjligaste mån ska tas på sådant som inte direkt drabbar eleverna (exempelvis en översyn av ledningsstrukturen och administrationen på de kommunala skolorna). Men det går nog inte att göra fullt ut, och därför är även jag orolig.

Däremot har jag mindre förståelse för hur vissa personer väljer att visa sin frustration. Det vore olämpligt av mig att ge ut detaljer jag hört här, men att säga att problem inte går att lösa är nog det enda sättet att göra det omöjligt att lösa dem. En genomnegativ attityd tjänar ingen på, allra minst våra elever (som ändå är de skolan är till för).

Nåväl, nu är det snart midsommar. Ska firas i goda vänners sällskap. Jag fick i uppdrag bland annat att fixa färskpotatisen till sällskapet på ca 20 vuxna och några barn, och jag undrar om jag nånsin förr köpt 5,9 kilo potatis på en gång...