Jämlik hälsa i en hållbar region

Som politisk sekreterare har man förmånen att vara ett mellanting mellan politiker och tjänsteman. Man får jobba med något man brinner för, men i en roll där man ibland får köpa en uppfattning man inte helt delar och jobba för den ändå. Det är inget vanligt problem för mig, men det händer. Ibland är det dock snarare så att man tycker något är så himla bra, att man får komma ihåg vilken roll man har. Ungefär så känner jag för det gemensamma S-V-Mp budgetförslaget till landstinget som presenterades idag. Läs mer här. På sidan kan du även ladda ned själva budgeten.

Det är en rejäl satsning på hälso- och sjukvården - 300 miljoner kronor mer per år riktat till några utpekade grupper och områden där stora insatser behövs. Ovanpå det bland annat en ordentlig ambitionshöjning för kollektivtrafiken. Och, trots det, betydligt större marginaler (i snitt ca 70 miljoner per år mot noll hos den borgerliga majoriteten) och mer ekonomiskt ansvarstagande inför framtiden, där delar av pensionsskulden betas av. Detta möjliggörs genom en skattehöjning på 50 öre. Trots denna höjning - som de allra flesta kommer att märka av som allra mest som en hundralapp mindre i plånboken (för de flesta mindre) - kommer landstinget i Östergötland fortfarande att ha fjärde lägst landstingsskatt i landet.

Jag tycker om den här budgeten. Jag tror att den behövs, för sjukvårdens och framför allt för östgötarnas skull. Synd att den inte kan bli verklighet direkt på fullmäktigemötet i juni, men med en valseger blir denna politik verklighet i höst. Det kommer jag att ägna de närmaste månaderna att kämpa för.

Om detta bloggar även Emil Broberg , Mats Johansson, Agneta Niklasson

priviligerad

Jag erkänner. Jag är i grunden väldigt priviligerad. Visserligen jobbar jag rätt mycket (speciellt när man räknar in politiska uppdrag ovanpå det politiska jobbet) men det är inte det minsta synd om mig. Bortsett från en rätt hygglig lön så får jag vara med och göra och uppleva saker som ofta är intressanta, fascinerande och stimulerande. Det handlar inte om att träffa människor som skulle kunna uppfattas som "viktiga" även om det händer. Nej, en av de mest fascinerande och givande sakerna jag gjort på länge var att vara en dag på en träff för elever från hela Europa som alldeles för många i samhället ser som allt annat än viktiga - de som på ett eller annat sätt kuggat eller inte fixat det ordinarie skolsystemet (eller snarare: elever som inte klarats av av det ordinarie skolssystemet).

Nätverket för "second chance"-skolor i Europa, E2C hade nämligen sitt årliga youth summit på Vildmarkshotellet i veckan, ordnat av Norrköping och Linköpings kommuner ihop. Ungdomar som annars oftast aldrig lämnat sitt hemland - ibland ens sin hemstad- fick bo på hotell, lära känna varandra och göra en massa andra stimulerande saker (typ träffa och göra saker ihop med oss politiker) under en vecka. Det är spännade att se elever som man vet annars har stora problem med självförtroendet leva upp och klara av enorma saker. Och, till exempel, märka att de faktiskt visst kan prata en hel del engelska.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, men jag nöjer mig med att säga att det största privilegium jag upplevt på länge vara att vara där och träffa människor som, bildligen, vuxit flera meter på bara en vecka...

Världen bjuder på många överraskningar...

... som till exempel att jag kan bli hyfsat bra på bild Några exempel från dagen:

Jag hjälpte till och jobbade på en utbildning med partiet idag, och när fotografen är ledig passar man ju så klart på. Är förvånansvärt nöjd.

Var är Maud Olofsson?

Nu på kvällen nås vi av nyheten att Koenigsegg drar sig ur Saab-affären. Risken är stor att Saab som biltillverkare, åtminstone i Sverige, snart är ett minne blott. Inklusive underleverantörer och andra indirekta arbetstillfällen hotas många, många tusentals jobb. En närings- och arbetsmarknadspolitisk katastrof är nära förestående. Var är regeringen? Jo, Maud Olofssons statssekreterare uttalar sig. Var är hon själv? Hon har också varit märkligt frånvarande under stora delar av Vattenfall-debatten senaste tiden.

Om hon inte ligger däckad i svininfluensan eller liknande borde hon träda fram och ta sitt ansvar - eller avgå. Hon är näringsminister och vice statsminister - i teorin den näst mest ledande politikern i Sverige. Inget annat duger.

Partikongress!

Om tolv timmar är jag på plats på den socialdemokratiska partikongressen. Jag ska vara där och hjälpa den östgötska kongressdelegationen och följa kongressen som partifunktionär. Det ska bli riktigt roligt och intressant. Förhoppningsvis kan jag återkomma med några reflektioner under tiden där, men det beror på tempot och arbetsbördan. Kul ska det bli i alla fall!

Intensiv period

Bloggar inte riktigt så ofta som jag vill just nu. Det beror mest på att jag helt enkelt har väldigt mycket att göra, och när jag väl har en ledig stund vid datorn blir det avkoppling och musiklyssnande som gäller. Några exempel på vad som gör att det är mycket just nu:

Budgettider. Nästan klar med finansplaneförslaget för (S) i landstinget på jobbet. Har tagit lite tid. Dessutom var det budgetdebatt för Norrköpings kommun i kommunfullmäktige igår, och jag höll ett inlägg som gick hyggligt (tror jag) men också krävde en del förberedelsetid. Kul och intressant var det hur som helst - och viktigt. Skillnaderna mellan förslagen var ovanligt stora, och det som satte skola, vård, omsorg och arbetslöshetsbekämpning i centrum vann. Det är jag glad för.

Handlingsprogramstider: Håller just nu på och är sekreterare i och åt arbetsgruppen som tar fram ett förslag till regionalpolitiskt program (tänk alla regionala frågor utom sjukvård) för socialdemokraterna i Östergötland. Skrivandet tar en del tid, men är riktigt roligt också.

Partikongresstider: torsdag morgon till söndag tillbringas i Stockholm och mestadels på Älvsjömässan som hjälpreda åt den östgötska delegationen på den socialdemokratiska partikongressen. Ska bli jättekul och intressant. Jag har aldrig varit på en stor, ordinarie partikongress förut. Kongressen är viktig, och kommer förhoppningsvis att vara ett bra startskott på en lång valrörelse som slutar i en valseger och en statsminister som heter Sahlin i efternamn.

Sen är det lite till så klart, men det är mest det vanliga. Och om någon oroar sig så är det ingen fara - så länge man tycker det är roligt funkar det här tempot rätt bra för mig.

Söndagskväll

Jag sitter vid datorn, lyssnar på Spotify (i skrivande stund Weeping Willows) och har precis druckit ur en kopp te. En helt okej söndagskväll faktiskt.

Helgen har i huvudsak ägnats åt skrivande, ett utkast till partidistriktets regionalpolitiska handlingsprogram utifrån texter och punkter som jag fått till mig. Har väl producerat tiotalet A4-sidor text eller så, och är rätt nöjd med hela. Att få ha ett jobb där jag kan ägna en stor del av min tid åt skrivande är rätt lyxigt egentligen, för jag tycker det är väldigt roligt. (och, ska tilläggas, jag kan nog räkna på ena handens fingrar antalet gånger jag fått sitta stora delar av en helg och göra det, och då har jag ändå jobbat i mer än ett och ett halvt år.)

I övrigt gick jag en sväng runt Åbackarna i Norrköping idag, och njöt av den friska höstluften och naturen som finns i all sin höstliga skönhet däromkring. Var en härlig upplevelse, även om det bara tar sisådär fyrtio minuter att gå runt den vanliga slingan.

Gårdagskvällen ägnades åt middag och fest med några goda vänner- också det väldigt trevligt.

Tja, det var min helg. Ska se om jag kan återkomma med några något mer genomtänkta politiska blogginlägg under veckan.

Små fredagsfunderingar

Den här veckan har varit rätt lång, och är inte slut än. Ska dock säga att det mesta jag gör är intressant, även handlingsprogramsskrivandet som kommer att kräva några arbetstimmar både lördag och söndag.

Alldeles jättestrax blir det dock, som de flesta fredagar, Idol. I morgon kväll blir det fest med ett gäng goda vänner. Jag har egentligen inget att klaga på...

Stockholmsweekend

Jag sitter just nu i ett hörn på Sveavägen 68, jobbar lite på min bärbara och försöker att inte vara i vägen. Jag var från igår lunch fram till lunch idag på en överläggning med mina (S)-kollegor från andra landsting och regioner i landet. Erfarenhetsutbyte, diskussion om gemensamma frågor och hur vi kan hjälpa varandra när vi för det mesta sitter en eller två på varje ställe i landet. Mycket intressant och lärorikt, inte minst att lära känna fler än vad man gjorde tidigare. Då är det betydligt enklare att bara slå en signal den dag man känner att man behöver fråga något.

Ska senare iväg till Huddinge (bla med en vän som jobbar här, därav att jag sitter där jag sitter just nu) och i morgon gå på en trettioårsfest. Ska bli riktigt trevligt. Allt som allt en långweekend i Stockholm som kombinerar nytta med nöje. Fler sådana, tack.

Vardagsbetraktelser

Idag har varit en kontorsdag. Såna dagar är rätt bra att ha, inte minst när man har ett i grunden kontorsbaserat jobb (läs: mycket omvärldsbevakning och skrivande). Under september tror jag att jag snittar två per vecka ungefär, vilket är lite slitigt eftersom det ändå är en hel del att göra. Men det är å andra sidan intressanta saker som händer, så med lite extra slit på kvällar, mellan tvättrundorna en söndag, och på rummet en halvtimme innan frukost på en skakig mobil bredbandsuppkoppling mitt ute i skogen (Yxnerum) så funkar det. Och, givetvis, att vi är två på jobbet så att vi kan täcka upp för varandra. (tack ellen!)

Några av de saker som gör att jag har varit eller kommer att vara borta en del:

- Överläggning i förra veckan om den regionala utbildningspolitiken. Vi var på en lunch-till-lunch överläggning med "L15", regionförbundet Östsams utbildningsberedning, och diskuterade bland annat hur vi kommer framåt med samarbetet om gymnasiefrågor för att både erbjuda alla elever, oavsett kommun, ett brett utbud av utbildningar och samtidigt kunna lösa praktiska problem som kommer med såväl ny gymnasieskola som kraftigt minskande elevantal.

- Seminarium om yrkesutbildningar i förra veckan, med Tankesmedjan. Detta har jag skrivit ett riktigt långt blogginlägg om, så vidare kommentarer överflödiga.

- Diverse kommunala möten, mest om budget. Intressant och viktigt, och bra diskussioner. Att få ihop en kommunal budget inför nästa år blir inte lätt. Regeringens bidrag underlättar, men som jag bloggat om tidigare är det ju tillfälliga pengar som dessutom kommer i ett utsatt läge (som inte minte regeringen bidragit till!). Ambitionen är i alla fall att värna människonära verksamhet som påverkar många i första hand, så som skolan, vården och omsorgen.

- Nu på torsdag-fredag är det överläggning med alla (S)-märkta politiska sekreterare i landsting och regioner. Ska bli riktigt kul, bara andra sådana sen jag började och den första längre med ordentligt med tid för att diskutera praktiskt samarbete och erfarenhetsutbyte. Vi sysslar med ungefär samma saker och frågor, men jag är helt övertygad om att vi skulle kunna dra betydligt mer nytta av det andra redan gjort och inte uppfinna hjulet gång på gång, på olika ställen i Sverige.

Förutom det, en 30-års fest för en vän i helgen som ska bli riktigt kul. Lyckas jag bara lösa några praktiska bestyr kring stockholmsvistelsen så blir det en kombinerad jobb-och-fritids longweekend i huvudstaden som kan vara givande på flera sätt.

Så, några små korta inblickar i ett lite småstressat liv (som dock är fullt under kontroll om någon är orolig). Avslutar kvällen med att följa lite röstsammanräkningar från Norge - ser bra ut! En rödgrön regering i närområdet är bra - om ett drygt år har vi (minst) två.

På gång...

Om det varit någon slags mjukstart på hösten så är den nu över. Kalendern är rätt mörbultad (åtminstone i veckorna - jag ska erkänna att mina helger för det mesta är rätt ok. Det finns fördelar med att vara "partist" snarare än SSUare). Möten följer på seminarier följer på konferenser följer på möten... Men det mesta är faktiskt hyggligt intressant och givande.

Ett exempel är seminariet jag höll i igår, om utbildningspolitik inför arbetet med Socialdemokraterna i Östergötlands regionalpolitiska handlingsprogram. Många bra diskussioner om hur vi gemensamt i länet kan ge människor en bättre chans till utbildning (och därmed jobb) genom samarbete och framsynta lösningar.

Ett annat är att partidistriktets styrelse idag beslutade att skicka ut förslaget till hälso- och sjukvårdspolitiskt program på remiss. (det blir offentligt nån gång närmaste veckan om någon undrar) Jag har hållt i pennan (eller ja, tangentbordet) och stått för formuleringskonsten i större delen av det, även om det självklart är den utsedda arbetsgruppen som bestämt vilka åsikter som ska stå där. Ska bli väldigt intressant att se vad partimedlemmar och andra tycker om det vi skrivit ihop.

Nu blir det fredagkväll med en god köttbit, och en hyrd dvd-film som tidsfördriv. I morgon lite jobb med ett gruppmöte på dagen, men sen helg på riktigt..

Omstart

Senaste veckan har präglats av att semestern är slut, på gott och ont.

Det som mestadels varit på ont är att få till dygnsrytmen så att man får sova någorlunda ordentligt (vilket för mig är minimum sex timmar ungefär). Lite jobbigt sådär i början, men det ska nog gå.

Det var kul att börja jobba igen däremot. En hel del att ta tag i, men det blev också en del resultat av det vi gjorde. Det är alltid skönt att kunna gå hem på fredagen och känna att man har gjort skäl för sin lön.

Nästa vecka blir lite andra omstarter, några smågrejor med kommunpolitiken. Det ska bli spännande att komma igång också med den, även om det kommer att vara en tuff höst. Ekonomisk kris och bristande regeringsansvar har lett till att vi tyvärr måste spara en hel del pengar, även inom gymnasieskolan där jag har lite större politiskt ansvar. Målet är att det ska drabba eleverna så lite som möjligt, men att helt undvika det är nog tyvärr omöjligt.

Det här blogginlägget är ju i sig en omstart, på mitt bloggande. Inser att efter en tvåmånaders bloggpaus, som i sig kommer efter att ha flyttat bloggen till ny adress rätt kort dessförinnan, så är det nog väldigt få som läser det här. Om det mot förmodan är någon som gör det så lämna gärna en liten kommentar.

Målet är att ha åtminstone två-tre politiska blogginlägg i veckan, och däremellan något mer triviala funderingar och reflektioner över mitt liv. Vi får se hur det går...

Sommarvecka på jobbet

Medan landets politiska elit är på Gotland är vi vanliga gräsrötter (eller ja, lågnivåbyråkrater åtminstone ;-)) på kontoret trots att solen skiner. Jag lovar, jag hade inte hellre varit i Almedalen än på ett varmt kontor. Speciellt som ryktet säger att luftkonditioneringen funkar dåligt fram emot eftermiddagen...

Blir att ta tag i saker som antingen varit liggande för att de inte är brådskande, eller börja förbereda sånt som är långt fram. Och vara lite mer noga med att man är anställd på 75% än vad jag brukar vara...

Slutligen ett kort politiskt inslag - läs den här korta men intressanta reflektionen över socialdemokratins nutida bekymmer.

Uppdatering: luftkonditioneringen funkar faktiskt hyggligt på jobbet. Än så länge i alla fall.

Lyxproblem? Förmodligen

Jag erkänner. Den här veckan har jag lite lyxproblem. Två konferenser av olika slag har hamnat på samma vecka, och jag har nog tillbringat de tio minuter på kontoret som jag kommer att vara där den här veckan. Det är inte på något sätt några lyxgrejor i sig jag åker iväg på, utan ordentliga arbetskonferenser. Men de är i ganska lyxiga miljöer - kom hem från en konferensanläggning på Öland idag, och ska iväg till en på Västkusten i morgon. Vädret gör det ju inte direkt sämre. Samtal om sjukvårdens jobbiga och svåra frågor blev åtminstone lite lättare i gassande öländskt solsken.

Men, hade åtminstone den ena om inte båda varit på hemmaplan hade jag varit ännu nöjdare. Det är kanske arrogant, men jag kan ofta vara utan en hel del resor om det innebär att jag får sova i min egen säng och ha lite mer fritid. Och inte tillbringa massor med tid på resande fot - just nu känns ryggen nästan som formad efter ett bilsäte, och det lär inte vara bättre om sisådär tretton timmar när vi är framme på nästa konferensanläggning.

Jag har förvisso betydligt mindre och kortare resor än i mitt förra jobb, men ibland blir det ändå lite väl mycket på en kort tidsperiod. Samtidigt skäms jag lite över att känna så - många i både släkt och bekantskapskrets får aldrig åka längre på sin höjd in till kommunhuset för en planeringsdag nån gång om året, med en dagens lunch på närmaste restaurang.

För att försöka sammanfatta lite: Lyxproblem är också problem. Man skäms lite över att man har dem (förhoppningsvis) men de kan ändå vara jobbiga.