Ilska, del 2

Fortsättning på historien om åklagaren jag tidigare skrivit om som uttalade sig om sin syn på brottet våldtäkt. Idag skriver han i Svenska Dagbladet och försöker klargöra vad han tycker.

Delar av det nyanser hans åsikter något, men jag är inte säker på att det i alla lägen blir bättre. Jag ska erkänna att jag blev rätt arg även av denna artikel, inte minst när han skriver "Att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker."

Är det svårt, kanske mycket svårt, att bevisa att någon sagt nej? Säkert. Men även om jag inte är jurist tror jag mig vara tillräckligt allmänbildad för att veta att det finns fler brott som är svårbevisbara. Man kan ha olika åsikter om formuleringen av lagen om hur våldtäkt ska definieras, men uttrycker man något som meningen jag citerat ovan anser jag att man ligger en rätt bra bit bort från lagstiftarens intentioner, och det blir lite knepigt att sen arbeta med att lagen ska efterlevas.

För min del upprepar jag vad skrev i förra blogginlägget i frågan: ett nej är ett nej, en våldtäkt är en våldtäkt och våld är inte alltid fysiskt.

Uppdatering: Noterar att Rolf Hillegrens chef verkar vara något klokare än vad han själv ger intryck av att vara.

Ilska

Jag är i grund och botten en ganska kontrollerad person - ibland kanske för kontrollerad. De som känner mig vet att jag sällan blir arg. Men ibland kan det hända att något letar sig förbi alla filter och kontrollmekanismer, och får även mig att tända till direkt. En sådan sak är det här. När jag läser det blir jag helt plötsligt glad att jag sitter ensam hemma vid min dator och inte har någon runt mig som hör mina spontana svordomar.

Ska man arbeta med att vidmakthålla svea rikes lag blir det väldigt märkligt om man själv har en annan definition av ett brott än vad lagen säger; en våldtäkt är en våldtäkt, ett nej är ett nej och våld är inte alltid fysiskt. (och jag tänker inte ens gå in på hur han förminskar oräkneliga brottsoffers lidande)

Man kan samtidigt inte låta bli att undra huruvida den aktuella personen är ensam om sina värderingar eller representerar många, och om problem med att få brottslingar dömda inte oftare bottnar i tillämpningen än i faktiska lagar.

Det är säkert att dra stora växlar på ett enskilt uttalande en trött söndagskväll, men tankarna dyker upp...

Uppdatering: det var visst inte bara jag som tyckte att det var bekymmersamt att hans definition av våldtäkt inte stämmer överens med lagen...