Lite sans och förnuft...

Jag funderade först på att döpa detta inlägg till Ilska, del tre. Men med tanke på att det handlar om ett väldigt förnuftigt inlägg i debatten snarare än något som gör mig arg passar nog nuvarande rubrik bättre. Läs det jag pratar om här.

En av grundteserna i den artikeln tycker jag är väldigt intressant, och dessutom tillämpbar på helt andra områden i politik och samhälle: det går inte att lösa tillämpningsproblem med lagskärpningar. Vi har ofta (om än inte alltid) rätt vettigt formulerade lagar på många områden. Men de tillämpas inte som lagstiftaren, alltså riksdagen, tänkt sig. Detta är en slutsats som många rikspolitiker, inte minst socialdemokratiska, behöver ta till sig och fundera rätt ordentligt på.

Ilska

Jag är i grund och botten en ganska kontrollerad person - ibland kanske för kontrollerad. De som känner mig vet att jag sällan blir arg. Men ibland kan det hända att något letar sig förbi alla filter och kontrollmekanismer, och får även mig att tända till direkt. En sådan sak är det här. När jag läser det blir jag helt plötsligt glad att jag sitter ensam hemma vid min dator och inte har någon runt mig som hör mina spontana svordomar.

Ska man arbeta med att vidmakthålla svea rikes lag blir det väldigt märkligt om man själv har en annan definition av ett brott än vad lagen säger; en våldtäkt är en våldtäkt, ett nej är ett nej och våld är inte alltid fysiskt. (och jag tänker inte ens gå in på hur han förminskar oräkneliga brottsoffers lidande)

Man kan samtidigt inte låta bli att undra huruvida den aktuella personen är ensam om sina värderingar eller representerar många, och om problem med att få brottslingar dömda inte oftare bottnar i tillämpningen än i faktiska lagar.

Det är säkert att dra stora växlar på ett enskilt uttalande en trött söndagskväll, men tankarna dyker upp...

Uppdatering: det var visst inte bara jag som tyckte att det var bekymmersamt att hans definition av våldtäkt inte stämmer överens med lagen...