Jag lyssnade (i efterhand och hemifrån datorn, inte på plats ska sägas) på Mona Sahlins tal i Almedalen igår. I stort sett tyckte jag det var bra och ingav förtroende. Bra frågor, bra inriktning. Det kändes som ett steg i rätt riktning.
Sen kändes det inte riktigt som om det var hela steget däremot, men det hade jag å andra sidan aldrig förväntat mig att det skulle komma i ett tal. Det vi behöver försöka forma är en bärande politisk berättelse, där vi både beskriver verkligheten så att människor känner igen sig och säger vad vi vill göra åt den; kritiserar det vi tycker borgarna gör fel men har absolut fokus på det vi vill. Nu har jag tyvärr inte svaret på exakt hur en sådan ska se ut - i så fall hade jag haft ett betydligt mer välavlönat jobb än vad jag har idag tror jag...
torsdag 2 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar